I går satt jag och målade lite med tusch och medan jag tittade bort i två sekunder hann ju, ja ni kan gissa vem, vara framme. Jag fick först syn på de svarta tassarna och sen såg jag spåren på bordet...på duken..på stolen...på golvet i köket och sen spår ut i hallen och in i badrummet. Stooor suck. När jag sen skulle tala om för honom att så gör man minsann inte, såg han så skyldig ut att jag nästan tyckte synd om honom. Kolla på hans ansiktsuttryck på nedre bilden. "Ja ja jag är skyldig!" Och teckningarna? tja det blev bland annat en bil.