I tisdags hade vi möbelvisning med vårens nyheter på restaurang Linje tio på Söder. Jag var förbi en liten kortis och fotade mingelbilder och de goda snittarna. Det var väldigt trångt och mörkt och svårt att fånga folk. Så jag fick köra på lite spöklik-känsla där man ser att det är mycket rörelse i alla fall.
0 Comments
I Manali stannade vi för lite äventyr. Bland annat så vandrade vi högt upp i bergen. För att ge er lite känsla om hur högt det var så kan ni tänka att: Europas högsta berg Mont Blanc är 4800 m över havet. Här i Himalaya vandrade vi bland berg som var 5-6000 m över havet och då var det inte ens några kända berg! Vår guide bokstavligt talat flög upp för bergen, och vi som inte var vana vid den tunna luften, flåsade som om vi sprang ett maraton bakom honom trots att vi gick riktigt långsamt. Som tur var gjorde vi en massa pauser och vandrade i vår takt.
Vi ville egentligen besöka Kashmir också (som inte låg så värst långt ifrån Manali), eftersom det sägs vara en av världens vackraste platser, men svenska UD rekommenderade inte Svenskar att åka till området just då, så vi avstod helt enkelt. Ni ser nedanför hur smala och dåliga vägarna var, och i Kashmir var det extremt hög risk för jordskred. Om man blev fast uppe i bergen kunde man vara fast i flera dagar innan man blev räddad och den risken ville vi inte ta. Vi provade istället på Paragliding nedför en dal. Man skulle springa nerför en backe tills fötterna släppte och man svävade iväg. Ni ser nedanför vad nervös jag såg ut under hela färden...haha Nere i dalen provade vi också på rafting för andra gången. (Vi har raftat i Nya Zealand innan.) Jag och Niklas höll på att skratta ihjäl oss åt de indiska kvinnorna som satt i mitten av båten med sina finaste glitter-saris och tusen guldarmband på armarna och tjöt varje gång de fick lite vatten på sig. Jag hängde utför kanten med paddeln i högsta hugg och paddlade tillsammans med männen. Undrar vad de tänkte om mig där och då! Och reseberättelsen i Indien fortsätter...
Min favoritdel av hela resan var när vi begav oss uppåt landet till Himalaya. Visserligen var det en lååång bussresa på 14 timmar uppför bergen på smala vägar och EN Bollywoodmusikvideo på repeat på den knastriga TV:n som tydligen inte gick att varken stänga av eller sänka ljudet på. (Jag är säker på att vi hade kunnat dansa precis den där dansen och någon väckte mig och Niklas mitt i natten.) Men..hur jobbig än resan dit må ha varit så var luften frisk och härlig när vi anlände. I Dharamsala (som förövrigt bubblade av bra energi) lever nästan bara en massa munkar. För första gången på flera veckor var det ingen som drog och slet i oss. Munkarna bryr sig inte om ägodelar. Jag tror till och med bara att de får äga ett visst antal produkter. (Jag kan ha fel här.) Här sitter Nepals regering i exil eftersom Kina anser att Nepal tillhör Kina. Och de buddistiska munkarnas ledare Dalai Lama bor här stundtals. Jag hade såklart hoppats på att träffa på honom uppe på ett berg. Men alla munkar såg likadana ut så jag är inte säker på att jag hade känt igen honom. Nåväl..vi fick i alla fall lämna ett meddelande till mister ledaren. (Se nedan vad vi skrev till honom.) Förutom att prova en helt ny matkultur, vandrade vi i berg och besökte en massa tempel och tittade på munkarna som satt och bad eller läste mesta delen av tiden. Budskapet i staden var i alla fall tydligt: BEFRIA NEPAL! (Med fred) Förutom att besöka Dharamsala så besökte vi även staden Shimla. Här var de vanliga indierna tillbaka med sina familjer. Vi besökte aptempel där apor levde fritt bland människorna. Vi fick lära oss att inte le med öppna munnar och visa tänderna. Något som jag visst gjorde hela tiden. Så jag fick en massa arga apor efter mig. Vi var även en sväng förbi Manali som är lite av en extremsports-stad (Undrar varför Niklas ville åka dit!) Där gjorde vi andra spännande saker. Men det tar vi i nästa inlägg. För att åka hem igen till Chandigarh och nybäddade sängar och ölen och den färska mangon så tog vi "leksakståget" tillbaka. Det kallas så och ni ser säkert varför (längst ner). Ni som själva målar med akvarell vet hur mycket meck det är med torkning mellan varven. Man kan inte ösa på med lager på lager av färg med en gång. Ibland vill man att färgen ska kunna torka innan man går på med nästa lager, för att man inte vill att färgerna ska flyta in i varandra helt och hållet. Eftersom det kan ta ganska lång stund (om man har mycket vatten) så kan man inte bara ha en målning i gång åt gången. När jag väl målar sätter jag i gång en hel verkstad och målar ibland 10-20 stycken målningar som får torka tillsammans. Dessutom är det roligare att hoppa mellan olika bilder. Blir man trött på en, så tar man bara nästa. Så ibland kan det se ut så här hemma hos oss. Hela golvet fullt med halvfärdiga tavlor in the making.
För en gångs skull hade jag kameran framme hela dagen. Så nu ska ni få se hela vår alla hjärtans dag från morgon till kväll. Vi började med brunch med Sophia, Jon och Noomi hemma hos oss. Niklas pocherade ägg och lagade Egg Benedict med bacon och jag slog ut en skål med salt över hela golvet!! Inte så kul. Sen gjorde vi våfflor med grädde och bär och barnen fick slåss lite grann om leksaker. Nora körde tre klädombyten som vanligt när det vankas lååång festmåltid. När det var dags för sovstund lämnade trion oss och sen har Nora varit på superglatt humör hela resterande eftermiddag. Hon sprang runt och sjöng sånger medan jag lagade middag. Det blev lax i ugnen med spenat och parmesan. När det var dags att äta igen korkade vi upp vår grapefruktsdricka som vi fått i present och skålade alla tre. Avslutningsvis gjorde jag i ordning ett fat med chokladbollar i formen av ett hjärta som jag och Niklas just nu sitter och trycker i oss framför datorn. Niklas behövde jobba lite och då passar jag på att göra detta blogginlägg. Halleluja tänker ni. Ett inlägg som faktiskt stämmer i tid och allting. Om ni är nyfikna på att kika på tidigare års alla hjärtans dagar så här jag plockat i hop dem här: 2011, 2012, 2013, 2104, 2105. All kärlek till er!
Ni kanske ser att jag har bytt ut headerbilden på toppen av bloggen. Jag tycker att det var dags för lite förnyande. Fråga mig inte vad bilderna föreställer. Det kanske är märken på bordet efter kaffe- eller temuggen? Eller något annat?
Ni kommer snart att få se ännu mer sånt här nu till mitt pågående projekt! I tisdags var det semmelpremiär för en viss liten tjej här hemma. Jag är väl själv ingen jättefan av Semlor. Men äter det såklart en gång om året för att det är en kul grej. Eller dagen efter om det skulle vara kö på bageriet. Jag är inte så hysterisk att jag orkar vänta i kö. Däremot gillar jag alla nya varianter som har kommit upp. Jag har i år sett (förutom förra årets snackis: Semmelvrappen) Pannkakssemlor, Semmelchiapudding, Semmelsmoothie och Semmelkladdkaka. Dessutom har vårt bageri här hemma skapat världens dyraste semla. Den är gjorde med champagnegrädde och 18 karats bladguld. Visserligen kostar den 900 kr, men då går pengarna till välgörenhet så det är såklart också en genialisk grej för de som känner att de har råd. Nåväl. Semlan fick tummen upp här hemma.
På tal om att göra nya 2.0 mönster från gamla mönster. Det fungerar ju också med bilder. Den här gamla streckgubbarna som jag gjorde på ett förkläde för längesedan blev rätt roliga att repetera.
I går försökte jag att ta nya profilbilder. Jag behövde lite finare för professionella sammanhang. Men vad svårt det var att bli nöjd! Förr om åren kunde jag göra mig i ordning mig på 10 sekunder och slänga i hop en hästsvans och sen blev bilden liksom som den blev och det var fine med det. Nu går det inte längre. Trots fix och trix med håret, trots pill med blommor i bakgrunden, trots uppstyrd klädsel och extra mycket sminkning (som ändå inte syns) så kommer jag inte att använda bilderna till det jag tänkte. Ni får se dem här och that's it!
Niklas: Undrar hur gammal Ace Wilder är?
Jag: Hon är skitgammal har jag för mig. Niklas: Skitgammal? Jag: Ja jag minns inte riktigt. Niklas: (Efter att han kollat upp det) Hon är bara ett år äldre än dig. Jag: Ja just det ja så var det ja. Jag googlade henne förra gången hon var med och eftersom jag trodde att hon var 22 år så blev jag så himla chockad. |
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|