Vi är tillbaka från förlossningen. Lyckliga, trötta, förväntansfulla och känslosamma. (I alla fall den personen med mest hormoner i kroppen) Jag började störtgråta på väg hem och Niklas blev jätteorolig tills jag stammande fick fram ett: "Jag är bara så lycklig."

Det blev en liten flicka och hon kommer att heta Nora. Det är ett namn som jag och Niklas bestämde oss för för ett antal år sedan. Faktum är att vi alltid har refererat till våra eventuella framtida barn som Nora och ... (ett killnamn jag inte avslöjar)

Jag kommer inte i håg vem som kom på det eller hur vi kom på det, men jag vet att vi båda gillade namnet från start.
Nora betyder ljus, ligger inte på några topplistor (vill inte ha ett namn som alla andra), men är samtidigt ändå ett riktigt namn. Det är internationellt och funkar faktiskt i större delen av världen (dock med lite olika stavningar).
Det passar bra i hop med vårt efternamn Sondell. Ingen av oss känner någon Nora sen tidigare vilket såklart gör att vi slipper associationer till andra personer och sist men inte minst så är det ett otroligt snyggt namn med fin historia!

I dag för exakt ett år sedan tog jag dessa bilder. Niklas moster och två kusiner från England hade precis anlänt till Sverige för att deltaga på bröllopet. Vi gick ut och käkade tapas med dem inne i stan och jag såg tecken på kärlek precis överallt. Dagen efter lagade jag pasta som vi käkade på vår uteplats i värmen. Vi diskuterade temperaturen och höll tummarna för att det fina vädret skulle hålla i sig. Några dagar senare gifte vi oss!

Medan jag försöker att inte reta upp mig allt för mycket på allas frågor om när bebisen tänkte komma (precis som att JAG skulle kunna veta det om inte ens ultraljudet eller avancerade maskiner från 2010-talet kan pricka in rätt vecka) så går jag promenader, cyklar och försöker upptäcka nya områden i närheten av vårt hem. I går drog jag iväg med cykeln till Kvarnholmen. Det är ett område med gamla 50-tals murbrukslägenheter. Det kändes nästan som att jag befann mig i östra delarna av Göteborg (typ Bö-gatan) men med enda skillnaden att jag hade utsikt över Djurgården, Kungsholmen och Gärdet samt att Viking Line ljudlöst gled förbi mig på vattnet. Riktig härlig känsla att sitta där barfota i gräset och bara dofta in sommaren helt i min ensamhet.

Väl hemma igen satte jag mig ute under parasollet på balkongen medan Niklas stackaren höll på att jobba framför datorn. Då tyckte jag att han förtjänade en portion Cookie-dough-glass med färska jordgubbar!

Tänk vilken tur vi har som bor i samma område som det här sköna paret. Sophia och Jon är alltid på allt konstigt som vi föreslår. Och nästan alltid syns vi spontant utan att ha planerat så mycket innan. Det är ju de bästa träffarna! I förrgår lurade vi med dem på pensionärssporten boule i den sköna eftermiddags- och kvällssolen.

Efter god mat i solen var det regelgenomgång och franska termer- genomgång med Jon som var lite av en expert.

Det gäller att ha tungan rätt i mun!

Mycket taktik, psykningar och mätningar med måttband sker när fyra tävlingsinriktade utövare spelar.

"Ska jag sikta på den lilla bollen eller på deras närmaste kula?" 

"Nu känner jag att jag kommer att ha mitt livs slag", säger jag precis innan jag slår iväg den lilla röda bollen så att den hamnar närmast 5 av våra kulor som ligger lite längre bort och som ger oss hela 5 poäng! 

Dock hjälpte det inte. Killarna vann storslaget ändå. 

Nu har vi fyllt halva vår frys med fika i olika plastpåsar. Hallonmuffins, blåbärsmuffins och nutellabullar ligger nu huller om buller och väntar på att få fikas. Det är inte varje dag jag bakar med Niklas med den här gången blev det andra bullar. 

Vi har fortfarande ingen stor kavel utan använder vår lilla mini-variant. Det har fungerat bra hittills trots stora degar. 

Fylla och rulla och pensla!

Niklas godaste recept: Ät varma med ett glas mjölk!
Mitt godaste recept: Ät varma utan ett glas mjölk!

I början av juni för exakt ett år sedan såg det ut så här!
Det var en vecka kvar och vi höll på att förbereda det sista inför bröllopet. Alla program skulle vara klara, alla små detaljer skulle klaffa, pynt, pyssel, fix och trix. Vad spända av förväntan vi var och vilken fin dag vi fick tillslut. Och tänk att ett helt ÅR har gått sen dess!