Jag har börjat att kolla på serien Outlander och tycker att den är sååå bra. Niklas tycker att den är sååå dålig.
Niklas: Det var det sämsta avsnittet någonsin. Jag: Jag skulle precis säga: "Det var det bästa avsnittet någonsin." Niklas: Tittar vi på samma serie? Ingenting hände ju. Jag: Nej de kanske inte har förflyttat sig så mycket fysiskt, men det har ju hänt massor psykiskt.
0 Comments
Nu är det nedräkning inför jullovet. Det längsta jullov jag någonsin kommer ha haft tror jag. En hel månad kommer vi att vara hemma. Wish me good luck! Det är bara småbarnsförläldrar som fattar vad jag menar. Det är ju inte semester när man är hemma utan snarare tvärtom. Man är ledig när man är på jobbet. Som sagt: Bara småbarns föräldrar som kan relatera till detta. Hur som helst så är det två dagar kvar tills min frilansperiod för IKEA slutar och jag har världens lugnaste och finaste nedvarvning. På fredag ska vi ta en digital hejdå-fika med glögg eller kaffe av valfritt slag och jag har egentligen bara kvar ett julkort att göra (om jag inte får någon panik-uppgift precis i sista sekund vilket jag tvivlar på) Ni kanske undrar vad jag har gjort nu för jobb under de nästan 4 månaderna jag frilansade för IKEAs huvudkontor. Det är faktiskt väldigt svårt att visa i bilder för mest har jag jobbat med översättningar från engelska till svenska, och sen har jag också gjort om en massa format t.ex. A4 till A7-tags eller 25x60 skyltar till A4 eller 50x70 till digitalt fomat för att passa tv-skärmar osv. Jag har även jobbat en hel del med att göra skrivbara pdf:er som säljare på varuhusen själva ska kunna fylla i med pris och annat. Inte så jättekul att visa i bild, eller att lägga i portfolion med andra ord. Inte heller att visa den mängd IKEA-family erbjudanden, JUST NU-skyltar, Massa sustainability-budskap, servicar och andra standardskyltar som jag har skapat. Så kvar återstår en blandad potpurri med lite grejer. En del saker har jag ju fotat själv eller ritat från skratch. Har desutom slängt in lite bilder från min arbetshörna. Håll till godo: Tänk att det bara är en vecka kvar innan jullovet. Holy Moly vad snabbt det har gått. Nästan ett helt år med pandemi. Och vi har varit friska hela året.. bank bank ta i trä. Vi kommer i år att ha världens längsta jullov. Nästan en hel månad blir det. Men vad gör man när man inte kan åka iväg, hälsa på någon eller ens hitta på något? När Göteborg är grått och snön verkligen lyser med sin frånvaro? Vi får helt enkelt se. Nu är ju sovrummet nästan klart här hemma så jag kan i alla fall leka att vi bor på hotell och njuta av mitt sköna golv. Sen får vi väl äta gott, bada utomhus, basta och ta skogspromenader, åka ner till havet och sånt. Det löser sig.
Casper: Vart växer kött någonstans?
Jag: Växer? Niklas: Han pratar såklart om plant beef JIHOOOO Vår heltäckningsmatta som blev försenad ifrån Tyskland och som ingen kunde säga när den skulle komma.. men troligtvis efter januari, har anlänt och placerats efter mycket stånk och stön i vårt sovrum. Fattar ni att vi själva fick upp den först för vår stentrappa upp till entrén och sen i en snäv vinkel upp för alla trappsteg till andra våningen och in i sovrummet. Mattan var nästan 4 och en halv meter lång och nästan lika bred så det var en TUNG rulle att bära. Vi (läs jag) orkade bara lyfta ett trappsteg i taget. Niklas trodde aldrig att vi skulle klara det. men in kom den. Det är sååå lyxigt att gå in där nu. Jag vill bara vara barfota hela tiden. Jag ska visa bilder så fort övrig inredning också är på plats. Det tar ett tag att inreda ett rum säger jag bara. Men det värsta är över nu: Sängkappa och gardiner är på plats. Möbler är på plats. Vi har skrotat våra gamla nattduksbord och jag håller på att planera in en liten tavlevägg under snetaket fram till dörren. Det är en väldigt udda yta att göra tavelvägg på så därför krävs en ordentlig ritning. Gör ni så här också? Skissar upp hela väggen i rätt skala och placerar runt ramar och bilder i olika storlekar tills ni blir nöjda? Så gör i alla fall jag. OBS! Detta är alltså bara en skiss. Jag har bara slängt in bilderna, kludden representerar en målad bild och texten ska vara ett riktigt citat som Nora sagt. Men jag kan ändå föreställa mig att det kommer att bli bra. Jag har valt lite av ett franskt tema kan man säga. Niklas vill absolut bara ha familjefoton. Och vet ni vad? Att ha stora bilder på barnens ansikten på canvasramar och gärna ihop med texten Carpe Diem är det absolut värsta jag kan tänka mig, hur söta barn vi än har. Så vi har fått kompromissa. Som med allt annat. Tavlorna ska beskäras så det blir små intressanta konstverk, men tittar man riktigt noga så finns där minnsan våra barn med. Win-Win! Om ni undrar vad det andra som hänger utanför ramarna är för något så ska ni snart få se det färdiga resultatet. Det blir i alla fall guldramar. Jag har även valt guldstänger och guldknoppar till gardinerna. Den gröna väggen, den beiga luddiga heltäckningsmattan, det guldiga inslaget och det mörka träslaget gör att det känns som att vi har fått ett HELT nytt sovrum. Det här är två utav bilderna jag tänkte använda. Men jag ska beskära bort allt folk så man bara ser Casper och Nora. Visst vill man bara börja sjunga: "Je ne regrette rien, je ne regrette rien"... När man ser fotona?
När vi bakar så gör jag det endast av en enda anledning och det är att barnen ska få testa, lära sig, ha roligt och skapa minnen. För mig gör det lite samma hur det smakar eller hur pepparkakorna ser ut. Vill jag bjuda någon på pepparkakor så köper jag ju såklart en burk istället. Niklas blev så besviken när vi bara gjorde EN enda plåt pepparkakor i helgen. "Det var så långt barnen orkade", svarade jag. "Kunde du inte också gjort några?" kontrade han. Men varför då? Jag satt med och hjälpte dem istället, varför i hela världen skulle jag göra pepparkakor också och stressa och hålla på? Samma sak med lussebullarna. Ungarna rullar och sen när det jäser så blir det bra ändå. Jag behöver inte sitta där och göra "mina egna" bullar Det ska vara roligt, man ska lyssna på julmusik och barnen ska skratta och prata undertiden. Det är det enda som betyder nåt. Förra året glömde vi hälla i sockret så det smakade som bröd och i år blev degen ganska hård. Inte så fluffig som den ska vara. MEN vad gör väl det?
Casper: Solen är vår största stjärna.
Jag: Men GUUUUUUUD...JAAAAAA. Vad duktig du är Casper. HERREGUD....visste du det? Jag måste ringa pappa direkt och berätta detta. CASPER.....VAD DU KAAAAAAN! Vi underskattar kraftigt vår minsting märker vi. Oj vilken julig 1:a advent vi hade i år. Håller ni inte med? 1:a advent brukar ju passera rätt obemärkt förbi och sen upptäcker man att: "Hjälp det är redan 3:e advent...vi MÅSTE julpyssla nu." I år (och då hade det inte ens hunnit bli december månad) bakade vi: Lussekatter, pepparkakor, tittade på frosten som gjorde landskapet helt vitt och vackert, var ute och grillade pinnbröd i skogen, klädde granen, pyntade utsidan med ljusslingor, förberedde advenskalendern och maxade julmyset med julmusik, glögg och bakfika. Nästa advent ska vi dekorera pepparkakshus för första gången. Snacka om att maxa. Men visst är det så att om man något år verkligen får ta ut svängarna och fira jul riktigt ordentligt så är det bannemig i år det. Renarna/rådjuren/hjortarna (!!) har Nora döpt till Kambo (uttalas Schämboo) och Issa... Stavningen har hon bestämt också för hon har skrivit deras namn några gånger.... fråga mig inte. Det man inte tänker på när man ser vårt hus insprängt i berget är att vi faktiskt har ganska fin utsikt högst upp på vår tomt. Lite oväntat när man bara ser framsidan. Nästa tomtprojekt har bara blivit stående. Plattån ska till att täckas med plankor och det ska byggas ut en till liten miniplatå och sen en tillhörande trappa. Niklas påbörjade detta i September, men hann inte klart. Men vad gör väl det just nu. Man är ändå inte på uteplatsen och hänger. Nästa vår ska vi få till det fint. Syftet med platån? Tja ni ser ju själva. Våra barn vet att man inte får gå där, men så fort vi får besök av andra barn så ska alla gå ner precis just där det är som brantast till alla föräldrars stora skräck. I år fick barnen förbereda sina egna advetskalenderpaket. Jag valde återigen att köpa färdiga påsar som man bara klistrar på siffror på. (Jag förstår inte hur föräldrar orkar slå in paket för varje dag...speciellt om man har mer än ett barn.) Dessa små traditionella röda kommer från IKEA. De tyckte det var jättekul och hjälptes åt att stapla upp dem på spiselkanten. Nu är det superlätt för mig att bara droppa ner lite överraskningar allt eftersom. En ytterligare fördel: Man behöver aldrig vara klar heller. Bara man har preppat dagens påse. Om ni undrar vad som är (kommer att vara) i dem så är det delar av en Nissevärld som jag tänkte att vi skulle bygga upp tillsammans i år. Första dagen var igår och då fick de dörren och trappan. Idag blir det krans på dörren och dörrmatta. I vår skog finns en jättebra glänta där man kan grilla och leka. Det bästa av allt är att det är 200 m från huset. Så skulle ett barn behöva gå på toa så kan man gå tillbaka och komma ut igen på nolltid. I söndags grillade vi pinnbröd. Det var en riktig konst att få till brödet utan att bränna det. Något för riktiga grillproffs som vi...Ehrm! När vi kom in igen var det pynt på allvar. Vi körde ut allt på en gång. I vanliga fall brukar vi börja med ljusslingorna ute den 1:a dec och sen drar vi fram granen på Lucia, men i år är det heller inget vanligt år. Casper var den mest uthålliga. Jag brukar ensam få lirka upp de sista 7000 kulorna medan resten av familjen sitter i soffan och har gett upp. Men nu äntligen har jag fått en som jag. Casper var kvar till sista kulan. Nu är det jul i vårt hus. Och så bakade vi såklart också. Men det tar jag en annan gång.
|
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|