Äntligen är jag ledig! Nu ska jag varva ner och bara vila varje dag. Eftersom Nora kom 10 dagar efter utsatt datum så räknar jag lite kallt med att det kommer att bli försenat även denna gången... bättre än att gå omkring och vara frustrerad tänkte jag. Så nu ser jag fram emot vila mitt på dagen, inte röra sig så lång och äta massa gott i soffan framför nån serie som jag ska plöja själv. (Nån som inte Niklas är så intresserad utav). Och så passade jag på att ta ett par sista bilder på magen också. De kommer här:   

En manlig kollega: Ska du föda med kejsarsnitt eller vanligt?
​Jag: Nej jag tänkte köra den värsta varianten och föda vaginalt. Varför inte liksom?
​En kollega som själv fött barn: Men man glömmer ju ändå smärtan efteråt eller hur?
​En som inte har barn: Men gör man verkligen det då? (ser vettskrämd ut)
​Jag: Varför tror du att jag sitter här och skämtar och skrattar om det hade varit så att jag verkligen kom ihåg smärtan i detalj.

Hela helgen har varit fullproppad av sociala tillställningar. Det har till och med varit så pass mycket att jag bönade och bad Niklas att inte låta någon komma hem till oss på söndagen för jag kände inte för att träffa en enda människa.

​Fredag: Efter jobbet åkte Marknadsavdelningen hem till oss och hade en trevlig avtackning/avslutning med middag och på spåret! Niklas fick ta med Nora på playdate så att jag kunde få vara själv med mina kollegor.

​Lördag: Min bror var förbi över lunch och på eftermiddagen kom Maria med familj över. Också jättetrevligt då jag och Maria stod och lagade fisksoppa tillsammans och drack alkoholfri bubbel. Men sen var jag slut. Det här är ju i normala fall helt vanliga aktiviteter, men nu var det lite för mycket efter en hel veckas jobb också.
​
​Söndag: Vi bestämde oss för att måla sista väggen och bygga upp bokhyllorna som ska sitta i kortänden av vardagsrummet. Hejdå vit vägg och hej mörkgrå!

​Nedan ser ni: (förutom fisksoppan, min kvällspose i soffan och målning) lunch med kollegor på trendigt dumplingsställe, min stora-lilla vuxna tjej och vårt nya ändrade postinnehåll.  

Minns ni att jag nämnde att: "Nu jäklar ska jag göra böcker av alla resor" pjuh.. det tar verkligen längre tid än jag trodde när bilderna inte är helt 100. Man måste ju retuschera varenda en. Man brydde sig inte så mycket om blixtens betydelse, komposition och röda ögon på den tiden. Dessutom kommer jag bara på fler och fler resor jag vill göra böcker av. Så jag får nog göra dem i omgångar. Eftersom jag har fått klart första boken nu: New York 2004 och lägret där jag och Niklas träffades så tänkte jag att jag ska klara av USA-böckerna först i ett bräde. Då har jag två kvar: Västkust-roadtripen 2011 genom Kalifornien, Arizona och Nevada och så Östkustresan till Florida 2015.

​Men tills de är klara så tar vi en titt på första boken. Bilderna är alltså tagna med min och Niklas små digitalkameror. Jag har för mig de hette Coolpix 3100 (googla och kolla hur de såg ut..hehe). Vi hade nämligen exakt likadana fast jag hade en lite senare modell så min kamera hade hela 2 megapixlar. Niklas hade nog bara 1. Eftersom bilderna är så små (de är ju sämre i kvalité än dagens mobilkameror) så räcker en bild inte ens till en halv sida i tryck. Därför har jag fått lösa det genom att sätta "polaroidramar" och placerat fyra stycken bilder på ett uppslag. Framsidan blev svår så jag vektoriserade några utav våra stadsbilder så att jag skulle kunna dra upp dem i storlek. Det funkade rätt bra.

​Här ser ni omslaget och några inlagor. Det är alltså både från vår sightseeing i staden New York (Manhattan) och så när vi var i staten New York i staden Monticello och jobbade som Camp-ledare för barn.   

Det är babyboom just nu i Sverige. Hur märker JAG det? Jo jag får t.ex. inte vara med i någon föräldrargrupp för det är tydligen fullt överallt. Kvinnan jag pratade med sa att hon aldrig hade varit med om det tidigare att de tvingats säga nej p.g.a att de inte har tillräckliga resurser. Jag fick inte heller vara med i nästa grupp (de som föder en månad senare) för den är också redan full. (Innan bebisarna ens har kommit ut??!)

​Väldigt tråkigt såklart. Jag hade aldrig träffat Malin och Theo förra gången om det inte varit för föräldrakursen jag gick. Vi är exakt lika gamla och hade exakt samma beräknad förlossningsdag vi två. Så synd. Jag får väl pallra mig ut ensam med barnvagnen tidigt på morgonen den här gången!

I veckan blev restaurangkatalogen (bibeln) färdigtryckt! Skönt att jag hann klart och att allt är under kontroll nu för jag har bara en halv vecka kvar på jobbet. Den 1:a feb går jag nämligen ner i dvala-mode på riktigt. Nedräkningen har börjat!

När man har gamla blombuketter där hälften eller mer av blommorna har vissnat så är det dags att ta fram alla sina småvaser och sprida ut de sista tappra blommor som inte vissnat. Ofta är det bara blad och kvistar, men det blir fint det också.

Dessa småvaser brukar jag placera ut på olika ställen. På toaletten, i fönstret, i bokhyllor...osv

Medan jag småfixar passar jag även på att packa upp mina akvarellskålar som jag beställt hem. Man måste ju fylla sina skåp med egengjorda skålar (om man kan!)

Förpackningarna är snygga de också!

Jag: Nora fattar inte mina skämt.
Niklas: Vad sa du nu då?
​Jag: Vi lekte med den lilla orangea fisken i badet och jag låtsades att den skulle till föris och säga hejdå till sin mamma som skulle gå till jobbet.
Niklas: Jaha?
​Jag: Ja, och när hon kom tillbaka så blev den lille fisken jätteglad. Mamman frågade vad de hade ätit på föris och den lille fisken svarade: "Fisk och potatis!"
​Niklas: Stackars barn!
Jag: Det var ju jätteroligt!

Jag fortsätter mitt rensande och sorterande och hittar mer skojiga grejer. Här är ett gäng skisser på hundar och katter som jag gjorde till ett specifikt muggtryck för längesedan. Och nedan hittade jag några bilder på random vaser som jag ritade av någon anledning som jag inte minns.

I helgen hade vi besök av Niklas föräldrar och passade därför på att utnyttja vår julklapp som bestod av en avslappningshelg med barnvakt. Vi åkte bland annat till Art garden SPA där vi spenderade en halvdag. Vi käkade brunch och vi gick på bio. Förmodligen var detta en av de sista gemensamma njutningsbara helgerna vi hade framöver. Snart är det full rulle med bebis-uppvaktande till 100% som gäller istället.