Jag: Ska ni till kyrkan i morgon med föris? Vad mysigt!!
Nora: Ja, jag ser verkligen fram emot att få titta på fiskarna. 
Jag: Fiskarna? Vilka fiskar?
Nora: De som finns i fiskekyrkan.
Jag: Ahahahaha

För henne finns det tydligen bara en enda kyrka.
Vilken liten Göteborgare hon har förvandlats till ändå.

Vi har precis bakat Lussekatter.
​
Niklas: Det smakar ju nästan ingenting...eller?
Jag: ÅÅååå nej vi hällde aldrig i sockret.
Niklas: Då kan du ju kalla dem hälsokatter.

Vi har precis kollat färdigt på serien YOU (TIPS! om ni vill kolla på en spännande serie) och är precis i slutet av episoden vid en av de sista scenerna.

Niklas: Jag tror att han kommer att ta livet av sig för det kan inte att bli en säsong 2 av det här.
Jag: VA? Kan inte bli en säsong 2? Så kan man ju säga om bara ungefär typ alla serier i hela världen i så fall. 

Eller hur?

Arbetskollega: Vad ska du göra i helgen?
Jag: Vi ska på SPA jag och Niklas.
Arbetskollega: Ååå vad härligt vart då?
Jag: Eh..eller tja spa och spa.. vi ska till relaxavdelningen på badhuset i Karlstad.
Båda: HAHAHA

Saker som jag har lärt mig sen jag började jobba på JOY!

1. Öl ska ha mycket skum för kolsyran tar fram smaken.
2. Man äter aldrig fisk ute på en måndag.
3. För varje glas kolsyrat vatten man dricker behöver man också dricka ett glas vanligt vatten.
4. Clothes aren’t going to change the world. - Women who wear them will!  

Som en del av er kanske vet så har jag i olika omgångar skrivit ner mina drömmar. Ofta hinner jag tänka när jag vaknar: ”Gud vad sjukt, drömde jag precis det där?” 5 minuter senare har jag glömt allt om jag inte skrivit ner det, så snabbt som en iller har jag fattat pennan och plitat ner alla konstiga detaljer. Jag kikade nyligen i en utav böckerna och måste nu dela med mig lite av några utvalda drömmar. Alla dessa är från 2002 och lite framåt så oavsett vad det handlar om så är det ju preskriberat vid det här laget eller hur?! Om någon känner för att tolka min personlighet eller vad sjutton det egentligen handlar om... så varsågod. Hör av er till mig direkt :) 
 
5 feb 2002
Hittade en grön/röd nylonklänning (?) i en pappkartong i en affär. Tyckte att den såg rätt bra ut och att jag kunde ha den som balklänning. Enda problemet var att den var lite kort.
 
7 feb 2002
Rasmus har ett allvarligt samtal med mig och undrar hur jag kunde ha sagt så mycket dumt om honom som jag har gjort. Jag gick och ledde en cykel bredvid honom och bara lyssnade. Tillslut försökte jag föra cykeln framför mig genom att blåsa på den istället. Det gick riktigt trögt. Cykeln ville inte röra på sig.

14 feb 2002
Jessica har på sig en gul kycklingdress och smetar något grönt kladd på sin mage. Då blir hon magnetisk och kan vända sidorna i en bok genom att bara använda magen.
 
15 feb 2002
Jag målar över siffror med svart målarfärg.

17 feb 2002
Jag ska simma ut till hopptornet och vill att två kompisar (osäkra på vilka det var) ska ta kort när jag dyker. De följer med ut i vattnet. Den ene simmar och den andre står i en korg med kameran i handen och paddlar samtidigt som hon tar kort.
 
18 feb 2002
Jag handlar ensam i affären. Får panik för jag vet inte vad som ska köpas. Tar en äppeljuice och en burk oliver. Sorterar bort en massa och tänker: ”Det här får jag ju betala själv, så då behöver jag inte detta.”
 
19 feb 2002
Mamma frågar om jag har gömt en mugg någonstans. Fem finska flickor har nämligen varit och letat efter den.
 
20 feb 2002
Jag träffar på ett gäng killar. De ser coola ut och frågar om jag är naturare. ”Nej” svarar jag. ”Vi tänkte väl det, inte med de byxorna.” Svarar de och pekar på mina byxor. (Jag har på mig mina beiga med stora fickor därbak.

7 mars 2002
Karin är sur på mig och tar av mig min ansiktsmask som visar ett rött och blodigt vargansikte. Karin blir rädd. Då säger jag: ”Men det är ju bara jag, Melissa.”
 
11 mars 2002
Jag skulle köpa ett mobilskal. Betalade, men lät skalet hänga kvar i stället. När jag skulle ta den var den borta. Alla hjälpte till att leta. Expediten gav mig en ros och en fanta att dricka.
 
20 mars 2002
Genom att räkna ut extrempunkterna på en kurva kan man få fram sin egen livskurva. (Alltså hur man egentligen är) Det är egentligen självklart när man tänker på det. Men ändå är det bara jag som vet om detta. (Jag var tvungen att fråga Niklas om det finns något som heter extrempunkter på en kurva eller om jag hade hittat på det också, men det finns det tydligen. Det var ett tag sedan jag läste matte i skolan.) 
 
21 mars 2002
Vi har naturkunskap och ska titta på varandras projekt som står utställda på museeum. Alla får syn på en groda som fäller ut sina ögon. Alla blir imponerade. Jag slår ihjäl små ödlor som klättrar på väggen. Jag får slå flera gånger för de dör aldrig. Sen förvandlas ödlorna till kattungar som jag fortsätter att döda.

30 mars 2002
Jag åkte buss, betalade med en 500-lapp och fick 2 st 500-lappar tillbaka. Jag la dem i min plånbok. Busschauffören undrade om jag inte råkat få 20:- för mycket. Jag visade upp min plånbok: ”Se, inga 20-lappar”
 
3 jan 2003
Har jättebuskiga ögonbryn. När jag försöker noppra dem ser jag hur hopplöst det är. Jag vrider på huvudet och ser i spegeln att även mina kinder är helt täckta av hår. Jag tänker: ”Å nej då kan man ju inte se att jag har rouge på kinderna.” (Dagen innan har jag och mamma tittat på FRIDA på bio.”
 
11 jan 2006
Jag och Linda bor på undervåningen helt själva i mammas och pappas hus. Ovanför oss bor en jättefarlig man med hästsvans. Vi misstänker att han är mördare och har en massa vapen. Vi har ett möte i garderoben om vad vi ska göra och kommer fram till att jag ska undersöka saken. Jag går upp för trappan och står utanför hans dörr. Plötsligt öppnar han dörren och jag låtsas som att jag skulle ha knackat och ramlar in med handen före. Han är arg. Jag försöker se mig omkring, men hittar inga vapen. ”Vad vill du?” Undrar han. ” Jag som inte riktigt tänkt ut vad jag ska säga stammar fram: ”Eh, en viss person undrar något om dig.” Jag kommer i all hast på den jättesmarta iden att säga att någon ANNAN undrar ifall han har vapen. Då förstår han ju att inte JAG undrar det. Men han ändrar tonläge eftersom han  tror att en tjej undrar något om honom. Jag måste spela med: ”Eh..jo det är en viss tjej som undrar om du är singel.” Säger jag. ”Ja det är jag.” svarar han. När jag vänder mig för att gå ser jag att hela väggen är full med bilder på mig. Och jag förstår då att han trodde att jag bara låtsades att det var en annan tjej när det i själva verket var JAG som ville veta. Utanför trappan möter jag Linda som säger: ”Vad sa han?” Då ser jag att han sticker ut huvudet genom dörren och tjuvlyssnar på oss. Jag säger till Linda: ”Nej, vad dum du är, nu tror han ju att det är DU som undrade ifall han var singel.” Linda förstår ingenting. Vi går ner för trappan tillsammans och jag försöker förklara.
 
 

Nora: Jag och farfar samarbetar jättebra.
Farmor: Jaså, hur då?
​Nora: Jag sätter på musik och farfar plockar undan alla leksaker. 

Casper: Mamma kom! 
Jag: Nej Casper, det där är bara för barn.
Casper: Pappa då?
Jag: Jag förstår hur du tänker, men Pappa är faktiskt, tro det eller ej, också vuxen.

Nu var det ett tag sedan jag sammanfattade lite roliga citat. Jag älskar att gå tillbaka och läsa dessa. Man kan inte bli annat än på gott humör. Citaten sträcker sig i tid ända bak till jag var mammaledig med Casper. 
​
Nora: Jag kan läsa för dig idag mamma.
Jag: Ok gör det.
​Nora: Vad är det?
Jag: En jacka
Nora: Vad är det?
Jag: En apelsin
​Nora: Braaaa!! Du är så duktig mamma.
 
Niklas: Men gud vad gööör du?
​Jag: Jag tänker bara!
​Niklas: Men dina läppar rör sig ju.
Jag: Ja, jag pratar med mig själv, gör aldrig du det?
​Niklas: Eh nej verkligen inte
 
Jag: Nora fattar inte mina skämt.
Niklas: Vad sa du nu då?
​Jag: Jag frågade den  lilla fisken i badet vad han hade ätit på föris
​och den lille fisken svarade: "Fisk och potatis!"
​Niklas: Stackars barn!
Jag: Det var ju jätteroligt!
 
Jag: Du rör inte chipsen i skåpet nu.
Niklas: Du och dina cravings alltså.
Jag: CRAVINGS??? Jag skulle knappast kalla det craving när det är det ENDA JAG KAN ÄTA!
 
Jag: AJ, gå inte så snabbt. Jag har träningsvärk.
Tessan: Sluta skryt
 
Nora: (ropar på lekplatsen så att alla hör) JAG VILL HA SEX.
Jag: (ropar så alla hör igen) Erhm..Du vill ha KEX alltså.
 
Jag: Om  jag hade kunnat ta Caspers  magont just nu så hade jag gjort det.
Niklas: Ta hans magont?
Jag: Eller de där eftervärkarna jag hade flera dagar efter födseln.
​Jag hade haft dem alla igen om det betydde att han skulle slippa ha ont just nu. 
Niklas: Hade du gjort om förlossningen också?
Jag: Nu ska vi ju inte överdriva.
 
Jag: Vi måste ladda plattan Nora. Den har inga batterier kvar.
Nora: Nej.
Jag: Men den kommer att DÖ.
Niklas: Gud vad pedagogisk du är. 
 
Niklas: Man kanske borde ta och köpa den där laktosfria mjölken då
​om det smakar precis som vanlig mjölk.
Jag: Varför skulle vi göra det? Vi är inte laktosintoleranta.
Niklas: Nej men det är ju socker. Det är alltid bra om man kan skippa det.
Jag: Annars kan man ju skippa lösgodiset?!

Pojken på föris: Var har ni varit innan?
Jag: Vi bodde i en annan stad.
Pojken på föris: Vilken stad då?
​Jag: Har du hört talas om Stockholm?
​Pojken på föris: Nej!
 
Niklas: Nu har Nora en penna och din almanacka här.
Jag: Äsch, låt henne rita. Det händer inget viktigt den här veckan ändå. Det händer inget viktigt på hela månaden, eller tja hon kladda i stort sätt på vilken sida hon vill under hela året.
 
Nora: Ska vi gå och handla?
Jag: Nej det behövs inte. Vi har allt vi behöver hemma.
Nora: Har vi chips hemma då?
Jag: Nej, det är visserligen sant.
 
Niklas: De hade 30% på allt på XXL idag så jag köpte ett par vandringsbyxor.
Jag: För att vara nån som aldrig vandrar så har du oförskämt mycket vandringsprylar.
 
En mamma: Hur många gånger ammar du nu på natten?
Jag: Jag förstår inte frågan! Det är väl enklare att räkna hur många gånger man INTE ammar?
 
Jag: Nora har blivit så himla duktig. Hon går och lägger tillbaka sina kläder i garderoben när de ligger på golvet, hon hänger upp jackan om den har ramlat ner, hon ställer tillbaka allting på sin plats och hon har stenkoll på vart allting ska ligga.
Niklas: Ja, det har hon inte fått från mig i alla fall.
Jag: Nej VERKLIGEN INTE!
 
Nora: Mamma?!
Jag: Säg inte Mamma hela tiden om du inte vill mig något.
Nora: Okej, Melissa?!
Man kan aldrig vinna.
 
Jag: AJ, Nora du får inte kasta grejer på mig.
Nora: Men jag kastade inte på dig. Det var Casper jag skulle träffa.
 
Jag: Ahh..skitunge!
Nora: Jag är ingen skitunge.
Jag: Nejhe vad är du då?
Nora: Jag är stark och smart tjej!
 
Jag: Jag förstår inte varför Nora vill ha plåster så himla ofta. 
Niklas: Nej inte jag heller.
Jag: Ja menar, det gör ju ondare att dra av plåstret än vad det gör att få skadan
​som gör att hon vill ha plåster. 
 
Nora: Solen är rund.
Jag: Ja det är den. (Stolt mor)
Nora: Och lite kvadratisk också.
Jag: J...jaså ? (förändrad orolig mor)
 
Jag: Ska jag behöva borsta tänderna på båda två samtidigt för att slippa höra erat gnäll?
​Nora: Ja du har ju två händer!
                                                     
Jag: Ät upp maten nu Nora så ska du få en glass sen.
Nora: Jag kanske kan få tre glassar?
Jag: Va? TRE? Nehe du. En räcker.
Nora: Men två då?
Jag: Vem har lärt dig att förhandla så?
 
Niklas: Du behöver ju inte ha ett utropstecken efter Avskedsansökan. Man ropar ju inte ut det direkt.
Jag: Ropa ut? Är det det det betyder?
Niklas: Ja..det är liksom därför det heter UTROPS-tecken.
 
Nora har satt ett av mina hårband över huvudet på sig själv.
Jag: Hej Björn Borg!
Nora: JA! Jag vill ha O'boy!
 
Jag: Vi måste kolla i kapp så mycket bättre sen.
Niklas: Måste vi?
Jag: Jaa alla snackar om den.
Niklas: Gör de? Vilka har du snackat med egentligen?
Jag: Eller ja.. på radion snackar de om den i alla fall. 
 
Jag: Niklas kan du hålla koll på Nora nu, jag går in och nattar Casper.
Niklas: Jadå!
Efter en liten stund kommer Nora in.
Nora: Mamma, pappa håller inte koll på mig längre.
 
Jag står i affären och funderar över vilken färg på tulpaner jag ska köpa hem till min vas.
Nora: Ååå jag älskar krokusar.
Jag: Du är lika kunnig på blomsorter som din far hör jag.
 
Jag: Nora, ta på dig pyjamasen.
Nora: Så säger man inte.
Jag: Nähe, hur säger man då?
Nora: Man säger: ”Snälla ta på dig pyjamasen.”
 
Mamma: Jag får nog följa med dig ner i källaren.
Jag: Men du kan väl bara säga vart de står?
Mamma: Det står i en kasse. Men ska jag inte följa med ner då?
Jag: Men herregud jag hittar…. jag är ingen kille.

Jag: Vad ska du bli när du blir stor... Advokat, Läkare, Astronaut, Konstnär...
Nora: Näää...inte konstnär.
Jag: Varför inte det då?
​Nora: Man kan inte vara konstnär.
 
Jag: Ät upp på tallriken Nora, annars växer Casper förbi dig och blir starkare än vad du är.
Nora: Blir han min storebror då? 
 
Jag: Hur gick det för Casper på 1-årskontrollen idag?  
Niklas: Läkaren frågade om Casper har börjat ställa sig upp lite lätt och hålla sig i bordskanter.
Båda: AHAHAHAHA
 
Niklas: Var har vi skoputs någonstans?
Jag: Den ligger  i lådan som det står S K O P U T S på. Visste du ens att vi har en sån?.
Niklas: Nej, men det låter verkligen som en låda som du skulle ha kunnat skapa.
 
Hur man undviker följdfrågor!
Barn  på föris: Vem ska du hämta?
Jag: Casper
Barn: Vem är det?
Jag: Han jag ska hämta.
Slut på konversationen
 
Hur en 4-åring kan få en att känna sig som världens sämsta människa:
Nora: Mamma?
Jag: JA NORA VAD ÄR DET? JAG STÅR HÄR HELA TIDEN; HAR INTE FLYTTAT PÅ MIG ALLS JAG LOVAR. DU BEHÖVER INTE TJATA MITT NAMN VAR 3:E SEKUND. VAD ÄR DET DU VILL?
Nora: Jag skulle bara säga att jag älskar dig.
 
Nora: Casper målar fult och jag målar fint.
Jag: Nej Nora, så får man absolut inte säga.
Nora: Okej. Casper målar lite fult och jag målar lite fint.
Jag: Nej inte så heller.
Nora: Casper målar fint, men jag målar finare?
Jag: Suck...tja du närmar dig i alla fall. 
 
Jag försöker göra pannkakor samtidigt som jag vill kolla på Sverigematchen och detta samtidigt som jag försöker lugna ner Casper och duka bordet. 
Jag: Ånej, nu brände jag pannkakan.
Nora: Mamma, du kanske bara ska göra en sak i taget?

Nora: Den här vill jag ha på mig idag.
Jag: Men ska du verkligen ha den fina när vi bara ska till lekplatsen.
​Ska du inte spara den tills vi ska bort någonstans?
Nora: Men mamma man kan tvätta.
 
På förmiddagen!
Nora: Mamma när är det Halloween?
Jag: Om tre veckor.
Nora: Okej!
På eftermiddagen!
Nora: Mamma har det gått tre veckor nu?
 
Jag: Nora gör inte så, annars blir mamma arg på dig.
En dag senare. 
Niklas: Nora gör inte så, annars blir mamma arg på dig.
Jag: Jaha..blir aldrig pappa arg då?
Niklas: Det är väl bättre att vara konsekvent?!
 
Jag: Och hon bara: ”VA? Är du såå gammal, jag trodde faktiskt att du var mycket yngre.”
Niklas: Jo men jag förstår faktiskt vad hon menar. Du har en förmåga att låta väldigt ung när du pratar.
Jag: LÅTA? 
 
Jag: Idag ska vi gå på museum Nora. Vet du vad museum är för något?
Nora: Ja det är en massa saker, och man får inte pilla på något.
Jag hade inte kunnat förklara det bättre själv.
 
Jag: Ska inte du också ha hjälm?
Niklas: Nej jag tog mössan nu istället.
Jag: Men man kan ha både mössa och hjälm...titta på mig.
Niklas tittar på mig och försöker att hålla sig för skratt.
Niklas: Men alla kan inte...pull it off.... som du kan. 
 
Jag: Nu till helgen tänkte jag riva av allt julbak.
Karin: Du är så himla duktig på att baka och hålla på hela tiden.
Jag: Va? Hela tiden? Jag bakar ju bara en gång om året.
Karin: Men du bakade ju biscotti till mig en gång till exempel. 
Jag: Ja med saffran i. Det var precis ett år sedan.
Karin: Jaha, jag trodde du bakade jätteofta.
Niklas: Nej hon bakar nästan aldrig, men hon är väldigt bra på PR.
 
Jag: Snälla Nora ge honom det han vill ha. Jag orkar inte höra gnället längre.
Nora: Men mamma, det är en jätteliten plastbit. Casper kan sätta det i halsen. 
 
Nora i liften: Jag ler bara för kortet, men egentligen är jag jätterädd.     
 
Jag: (ropar ut) VEM BEHÖVER KLIPPA SINA NAGLAR?
Niklas svarar: Inte jag! Jag gjorde det i morse.
Ehh..som om jag hade tänkt klippa HANS naglar. Tänkte mest på barnen som inte kan klippa själva.
 
Niklas: Om vi hade varit med i lyxfällan och de skulle presentera för oss vad vi lägger mest pengar på årligen. Då hade vi fått gå in i ett rum fullt av brödlimpor.
Jag: Japp! Och jag hade börjat gråta och sagt: "Äter vi verkligen så HÄR mycket bröd? Jag trodde inte att det var så illa." 
 
Nora: Vad var det i brevlådan Mamma? Var det bara reklam?
Jag: Ja.. vet du vad reklam är för något?
Nora: Ja det är bara skräp.
Jag: Jag har inget kvar att lära dig.
 
Jag: Å nej, nu är det dags att deklarera igen. 
Niklas: Varför säger du "Å nej"?
Jag: Det är ju såå tråkigt.
Niklas: Men du gör ju ingenting. Det är ju jag som deklarerar åt dig. 
Jag: Det är såå tråkigt när du deklarerar. 
 
Fröken: Vet du vad Nora sa idag?
Jag: Eh nej.
Fröken: Vi har en praktikant som skulle hinna med bussen då Nora plötsligt säger:
​"Det gör ingenting om du missar bussen, för då kan du ta en Taxi."
Jag: Ähh..ojdå. Undrar var hon kan ha fått det ifrån? 
 
Niklas: Jag var faktiskt bra på att rita. Jag fick VG i bild till och med.
Jag: Och? Det betyder ju ingenting. Jag fick MVG i matte.
Niklas: Touché
Då var vi överens då! 
 
Farfar: Vill du att jag ska skala clementinen åt dig Nora?
Nora: Ja den skalar inte sig själv direkt.

Jag: Ånej, nu missade vi ju mellon igår.
Niklas: Nej, DU missade mellon igår. 
 
Barn av sin tid
Dududelidu dududelidu dudu dudu dudu (Glassbilen låter långt borta)
Jag: Nora vad var det för ljud?
Nora: Jag vet inte, kanske nån mobiltelefon eller nåt?
 
Nora: Vad står det på min tröja?
Jag: Be you! 
Nora: Vad betyder det?
Jag: Att man ska vara sig själv.
Nora: Varför då? Man kan ju vara vem man vill. 
 
Nora: Mamma titta det är regnbågsprickar på hela väggen.
Jag: Ja, vet du vart de kommer ifrån?
Nora: Ja när ljuset bryts igenom glas
Jag tänkte mer att svaret var: ”Från kristallkronan”.
 
Jag: Ni har en himla tur som har en så snäll mamma.. vet ni om det?
Nora: Alla tycker att de har en snäll mamma.
Jag: Nej...alla har inte ens en mamma. 
Nora: Jag veeet. Och en del har två mammor och en del har två pappor.
 
Nora: Mamma, vet du varför inte fåglarna fryser när de simmar i kallt vatten?
Jag: Nej
Nora: För att de har en olja på vingarna som skyddar dem från kylan. 
Jag: ---

Niklas: Jag kan hjälpa dig med det där Nora.
Nora: Varför då? 
Niklas: För att det är svårt att göra själv.
Nora: Men hur ska jag kunna lära mig om jag inte får prova själv? 

Jag undrar mer hur vi har kunnat få ett så smart barn?

​