Oj oj oj. Jag har en hel del mappar på mitt skrivbord med bilder, men ingen tid att redigera längre. Här kommer i alla fall lite höstbilder. Det blir en hel del målande inomhus nu när det är så kallt och mörkt på kvällen. Jag köper pysselbok efter pysselbok och Nora plöjer igenom dem sida för sida. Hennes bästa stund är när den ena utav mig och Niklas nattar Casper och hon ensam får all uppmärksamhet av den andre i en halvtimma. (Vi turas lite om). 

När hösten kommer får man också fylla upp frysarna ordentligt. Vi köper fisk från fiskbilen och kött beställer vi från Kött på riktigt. Då får vi kött från gårdar i närheten.  

Vaserna fyller jag med torkade växter från trädgården. Den här vasen tyckte jag var så fin. De har lämnat handavtryck från tillverkningen och signerat dem så att alla vaser är unika. Från IKEA och kollektionen självständig om ni undrar. 

Lite bubbel och poké bowls fixade vi när vi hade gäster en dag.

Niklas: Lyssna här Melissa...Casper vad är det här?
Casper: Gglll
Niklas: Vad är det här Casper?
Casper: Gglll
Niklas: Men vad är det här då?
Casper: Gglll
(Jag tappar intresset)
Niklas: Men lyssna då Melissa. Hör du inte vad duktig han är.. Casper vad är det här?
Casper: Gglll
Niklas: Casper...det här då?
Casper: Gglll
Jag: Alltså Niklas jag är hemskt ledsen. Men Casper är bra på mycket annat istället.

Jag har precis fått förklarat för mig hur vår tekalender ska fungera och vad man ska göra för att bidra i att kreativt hitta på både förpackning och hitta olika tesorter till alla. 

Arbetskollega: Alltså Melissa du behöver inte känna någon prestationsångest inför det här.
Man b e h ö v e r inte göra det så himla ambitiöst.  
Jag: (tänker: "herregud, de känner inte mig så väl ännu.") Jag vet inte vad prestationsångest är för något. jag har nog aldrig upplevt det. 

Från hon som går i gång på prestationer mer än någon annan!

På förmiddagen!

Nora: Mamma när är det Halloween?
Jag: Om tre veckor.
Nora: Okej!

På eftermiddagen!

Nora: Mamma har det gått tre veckor nu?

Vi är hemma hos ett par vänner och alla barnen leker i ett annat rum. Plötsligt kommer ett utav barnen ner.

Barnet: Kan någon hjälpa oss att byta kanal på TV:n? 
Mamman: Varför måste ni sitta och titta på TV:n, kan ni inte prata lite med varandra istället.
Barnet: Men det är ju så tråååååkigt att prata med varandra.
Alla vuxna: AHAHAHAHAH

Förra helgen när det var så fint väder var vi sugna på att ta med barnen på nån utflykt. Först tänkte vi bege oss till vår vanliga bad- & grillplats, men sen tänkte vi om. Vi bor ju granne med hela Göteborgs norra skärgård. Om man tar någon utav gratisfärjorna så kan man ta sig ut till jättemånga olika öar. Sagt och gjort. Vi bestämde oss för Björkö som är en lite större ö där man kan ta med sig bil. Vi promenerade runt hela den lilla slingan. Till och med Nora gick hela vägen hurtigt och glatt utan att klaga någon gång. Det är såklart roligare att gå långt i skog än på väg. När vi skulle grilla direkt på marken  kände jag först lite motstånd. Det har ju varit en jättetorr sommar och massor med bränder varav en jättestor på just Björkö. Då kunde vi inte ens vara ute på vår gräsmatta för det luktade så mycket sot och rök. Men det var i somras. Nu hade det regnat massor och Niklas är ju självutnämnd scout så han ordnade en ordentlig grillplats som han murade in med stenar. Sen täljdes det korvpinnar och grillades på det gamla traditionella sättet. Rulla, rulla rulla runt pinnen med korv tills den äntligen fick lite färg. 

Arbetskollega: Vad gjorde du i helgen Melissa?
Jag: I fredags var jag på surströmmingsskiva nummer 2 för i år, i lördags var vi först här på IKEA hela familjen och handlade lite från kollektionerna och julbutiken och sedan på eftermiddagen gick vi på Halloween på Liseberg. Vi gick runt och tittade på alla pumpor och åkte lite karuseller och i söndags åkte vi över till Björkö, gick lilla slingan runt och grillade korv i skogen. Vad gjorde du?
Arbetskollega: (Helt stum) Jag minns inte ens.

Jag: Berättade du på förskolan att du varit på Liseberg i helgen?
Nora: Ja
Jag: Vad sa de då?
Nora: De var upp-å-ner-ade.
Jag: Hahaha..menar du imponerade?
Nora: Ja

Förra veckan när jag kom hem från jobbet så ville barnen ut och springa i vår skog. Jag passade då på att ta med mig kameran och tänkte: "Jag gjorde ju något liknande förra året, undrar om fotona liknar varandra?." Gissa om jag fick en chock när jag kom in och såg att vi hade stått på EXAKT samma plats och det var EXAKT vid samma tidpunkt. Nästan lite spooky. Hur som helst. Nu får detta bli en tradition varje år. Hur ska jag lura mina barn till att ställa upp på detta? När Casper är 14 kanske han får bära mig istället :)