Efter jul kom Noras farmor och farfar och hälsade på och vi firade 2:nd Christmas. Sen började byggandet. Farmor var barnvakt och Farfar var med och hjälpte oss att bära tunga paket. På två dagar besökte vi: IKEA, Byggmax, Hornbach, Jysk och Rusta. Vi målade över den blommiga tapeten på väggen. OBS! Färgen hade inte torkat ännu när jag tog actionbilden så därför ser det fortfarande fläckigt ut. Jag tog ett varv och spacklade alla hål jag kunde hitta. Här i trappan ska jag också måla. Och Niklas har under dessa få dagar blivit mer händig än vad han varit i hela sitt liv tror jag. Han har skruvat och fixat så det har stått härliga till.
0 Comments
Nu ska ni få se vad vi spenderar våra lediga mellandagsdagar på.
Först och främst: Se vad fint golvet blev. Verkligen helt perfekt. Föreställ er gulnad ekparkett som förlaga. Och nedanför: Så ser det ut just nu. Jösses vad vi monterar och bygger. Niklas: Men gud vad gööör du?
Jag: Jag tänker bara! Niklas: Men dina läppar rör sig ju. Jag: Ja, jag pratar med mig själv, gör aldrig du det? Niklas: Eh nej verkligen inte! Nu kan man väl ändå säga att julkort från familjen Sondell har blivit en tradition?! Säger man inte: "Tre gånger tradition." Nora är vårt bästa motiv så hon får vara modellen. Första året var hon en liten tomtenisse, andra året en pepparkaksgumma och i år var hon en liten lucia.
På julafton försökte vi få till ett juligt familjeportätt framför granen innan vi åkte iväg hem till min syster. Tyvärr ser jag ju nu att vi skulle stått lite bredvid granen istället för den syns ju inte alls. I bakgrunden ser ni vårt tomma vardagsrum. Det ska målas och fyllas så småningom!
Nora leker med doktorprylar.
Nora: Har du ont i magen? Jag drar upp tröjan så att hon kommer åt min mage. Jag: Ja jag har lite ont. Kan du fixa det? Nora: Japp Jag: Är du doktor? Nora: Nej jag är inte doktor, jag är bara mamma. Julafton firade vi precis som förra året hemma hos min syster Linda. Det var skönt att lämna alla flyttlådor och komma till ett betydligt varmare och hemtrevligare hem som inte ekar tomt, och såklart en massa god mat! Ernst-inspirerade Glögg-snacks med salamichips och smetana! Kalle Anka tittande! Mer glöggsnax! Julbordsdelikatesser. Barnbordet. I väntan på tomten. Ser man något därute? Jodå Tomten kom minsann och delade ut klappar till snälla barn. Till efterrätt åt vi mammas kolapaj med granäpplekärnor och grädde. Tjejerna föredrog isglass! Och så hela gänget tillsammans. Vi är så många nu så det går knappt att få plats i en soffa längre.
OBS! Se vad märklig min mage ser ut i den vinkeln. Hela magen pekar liksom åt vänster! Det gäller att veta vilka man ska träffa innan man bedömmer att man är tidig eller sen!
Niklas: Ånej, nu blir vi jättetidiga. Melissa: Tidiga?? Har du glömt att det är familjen Catic vi ska träffa? Niklas. Just det ja. Då kanske vi kommer sist. (Vi kom näst sist, men då tyckte pappa att han var JÄTTEsen OBS! Alla kom långt innan utsatt tid) Jag behöver nog inte förklara vad vi har sysslat med de senaste dagarna. Ni vet ju att vi har flyttat till hus och bytt stad så vi har haft fullt upp. Packkartonger har packats upp en efter en, (det var ju nästan 100 st) och möblering och justering och städning och fixning och trixning har varit våra huvudsakliga sysslor. Men dan före dopparedagen tog vi en liten paus, fick besök, handlade massa mat och fyllde vår kyl och frys... På kvällen invigde vi vår utomhus-jacuzzi. Den var mycket större än vad både jag och Niklas hade föreställt oss. Det var kolsvart ute och jättevarmt i vattnet. Nora var störtförtjust och går nu och frågar hela tiden om vi inte kan gå ut och bada lite. Vi fick lite inflyttningspresenter av syster yster. Samtidigt som min familj försökte att få Nora att börja prata Göteborgska. Tydligen har hon jättemycket Stockholms dialekt. Annars ägnade jag dagen åt att slå in presenter och göra etiketter! Jag gjorde slut på allt papper vi hade! Och så handlade jag och förberedde lite ost för att kunna montera ihop en ostbricka. Hittade tre supergoda pastoriserade ostar! Gravidvänliga och allt...mums
Årets julkort är utdelade och klara sedan länge. Jag väntade medvetet med att visa dem här tills jag visste att alla hade fått. Jag skrev ut dem själv den här gången och använde kuvert vi redan hade hemma. Dessutom så har jag försökt att ge direkt i handen till så många som möjligt istället för att köpa frimärken. Då blir det inte så fasligt dyrt. Och så kan man ju lämna till flera. Det blir roligare då. Jag fick en syrlig kommentar förra året då någon sa: "Varför ska jag ta emot en massa kort på andras barn. Jag skiter väl fullständigt i hur de ser ut." Jag kände mig rätt träffad eftersom vi skickade ut till alla möjliga... Så nu skickar vi bara till andra barnfamiljer. Och såklart de vi vet uppskattar det då :)
|
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|