Förra helgen hade vi besök från två av mina kusiner från Sarajevo. Ni vet väl att jag har släktingar där från pappas sida? Michael tyckte att det var vågat av mig att bjuda på Balkansk Burek. (Fylld filodegspaj) Men jag försökte förklara att det här var min egen variant fylld med blåmögelost och svärmors hemlagade aprikosmarmelad. Vi firade Caspers ett-årsdag ännu en gång! Mest för att han också skulle få blåsa ut ljus inför lite publik. Sen var det presentöppningsdags. Med ny ryggsäck, slagleksag, en ny vattenflaska med sugrör och såklart bandyklubban med överallt. Lik sin far!
0 Comments
Mamma: Du kommer inte att hitta kassen. Jag får nog följa med dig ner i källaren.
Jag: Men du kan väl säga vart de står? Mamma: Det står i en kasse nere i källaren bakom kläderna. Men ska jag inte följa med ner då? Jag: Men herregud, jag får väl leta lite bara.... jag är ingen kille, jag hittar! Oj vad tiden går fort och oj vad jag inte har tid för min älskade blogg. Nu har jag dessutom kommit in i ett riktigt rutinmönster. Så här ser mina dagar ut: 6.00 Klockan ringer 6.20 Jag åker till jobbet (Jag får frukost på jobbet) 6.50 Jag är framme i god tid (jag börjar kl 7..men ni som känner, mig känner ju mig) 16.00 Jag åker hem efter en dags arbete. 16.30 Hemma 17.00-18.00 Middag (Beroende på om Niklas redan lagat middag eller om jag får laga) 19.00 Städning i köket (plus vardagsrummet och alla andra rum där leksaker ligger utspridda också) 19.30 Nattning av Casper 21.00 Nora går och lägger sig helt själv numer (Vi fattar inte vad som har hänt) 22.00 Jag går och lägger mig som absolut senast (ibland somnar jag tidigare än så) och då har vi oftast kollat på nån serie i soffan och eventuellt nattat om Casper ett eller ett par gånger till. Det jag har att överhuvudtaget visa är bilder från min telefon. Sista dagarna i Thailand. Gud vad härligt det ser ut när man ser bilder från stranden. Vi tjejer fick pedikyr inför resan hem och Nora var väldigt fokuserad på sin allra första någonsin. Så här hade det sett ut hemma medan vi var borta. Jag hade gjort noggranna ritningar och satt upp på fönstren åt hantverkarna. Dessa bilder på när vägg rivs och nya väggar byggs har jag fått skickat till mig. SÅÅÅ himla nöjd är jag att vi inte var hemma i den här röran. Jag som knappt ens klarar av att ha igång ett IKEA-bygge av stor möbel med en massa skruvar och verktyg framme samtidigt som barnen leker runt omkring skulle ju ALDRIG pallat detta. När vi kom hem satte vi igång att måla och nu är det klart och man blir så himla glad när man går in i rummen. Det blev verkligen jättefint med två barnrum på övervåningen. Nu är allting på plats, men det saknas lite inredning. Jag ska köpa sängkappor, gardiner och sätta upp lite mer hyllor och tavlor. Sen är det klart. Och det stora som har hänt är ju att jag har börjat jobba på IKEA. Jippi!!! Det är väldigt mycket nytt såklart och jag processar fortfarande en massa ny information. Som man bör när man börjar på nytt jobb. När man rör sig runt omkring i butiken och ska bygga och hänga upp saker så måste man ha skyddsskor. Så här såg mina stackars fötter ut efter första veckan. Aaaj, men fördelen är att man får röra sig mycket. Kolla in min stegräknare i mobilen! Jag tror aldrig att jag har gått 10.000 steg bara på jobbet innan.
Nora: Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag: Det får du välja själv. Du kan bli vad som helst... Advokat, Läkare, Astronaut, Konstnär... Nora: Näää...inte konstnär. Jag: Varför inte då då? Nora: Man kan inte vara konstnär. Niklas: Nora, vad vill du att vi ska hitta på idag då?
Nora: Inte gå till bushuset! Niklas: Nähej, okej varför inte? Nora: Okej, vi går till bushuset då! Snyggt förhandlat! Vi hade tänkt att bara ha en lugn semester med pool, hav, god mat och thaimassager. Men sista dagen bestämde vi oss för att åka in till Bangkok för att känna på lite stadspuls också. Säg hejdå till lugna Mae Phim! Avslutningsmiddagen blev med jätteräkor och godaste curryn från hela resan. Vi lämnade in resväskorna på flygplatsen och tog tåget in till City. Väldigt smidigt! Vi promenerade hela vägen från tågstationen till det kungliga slottet. På vägen såg vi allt möjligt: Turistaffärer, matstånd, tempel, lekande barn, en massa trafik och så lite nya saker vi inte sett tidigare. Chailatte trendigt även här. Eller kanske var det här trenden startade? Världens största liggande Budda. Den var så stor så vi fick inte plats att fota hela. Jag och Casper tittar upp på det vilande huvudet (bakifrån). Det här var nog första gången på två veckor som jag hade torrt hår... innan hade det varit ständigt blött! Slottet bakom tjocka murar. Bilder på kungen finns överallt i Thailand. Efter promenaden och sevärdigheterna gjorde vi det man bör göra i Bangkok...begav oss till ett shoppingcenter. Det var megastort och man kunde köpa precis allt. T.ex. så kunde man köpa fake-märken på en våning och gick man en våning ner kunde man köpa de riktiga märkena till mycket dyrare priser. Märkligt att de får göra så ändå. Jag har aldrig varit med om att det varit så i samma hus. Och den som shoppade mest var, inte så förvånande, Niklas! Japp han har mer kläder, mer skor och mer väskor än vad jag har. Sen blev det kväll och vi gick runt och sjöng: "One night in Bangkok, and the world's your oyster. The bars are temples but the pearls ain't free. " Vi fick skynda oss tillbaka med tåget för planet skulle ta oss hem vid 23-tiden. Vilken fin resa vi har haft. Dagen efter skulle jag börja på mitt nya jobb, men det tar vi någon annan gång.
Idag är det alla hjärtans dag. Vi ska strax öppna en chokladask och korka upp en liten miniflaska med bubbel. Niklas köpte chokladen och jag bubblet utan att vi ens hade pratat med varandra... snacka om att vi kompletterar varandra. Nu börjar det snart ta slut med Thailand-bilder. Här kommer näst sista loaden:
Jag: Ät upp på tallriken Nora, annars växer Casper snart ikapp dig.
Nora: Va? Jag: Ja, kolla vad bra Casper äter. Snart går han om dig och blir större och starkare än vad du är. Nora: Blir han min storebror då? I dag har vi firat vår lille minsting. Vårt lille Casper-spöke, eller vår lille Casper-docka som vi också kallar honom. Tyvärr kunde ingen komma på kalaset och tyvärr kommer vi nog att få vänja honom vid det även i framtiden eftersom han fyller år i februari. (Vabruari.) Men det stoppade inte oss i lilla familjen att ändå ställa till med kalas. Jag måste erkänna att det var rätt skönt att baka och dona i köket med mysbyxor utan krav på att städa efteråt eller göra i ordning alla. Dessutom hann Niklas måla klart på övervåningen vilket var välbehövligt. Vi satte upp ballonger i taket. Casper smällde två stycken utan att bli minsta rädd och gråta. Själv är jag livrädd för ballonger. När Casper skulle sova middag hjälpte Nora mig i köket med att smula digestivekex i platspåse samtidigt som en dulche de leche kokade på plattan. Vi vispade små Casperspöken och Nora ville bara äta upp ögonen (två prickar av smält choklad). När han vaknade var han jätteglad och sprang runt med en bakform i handen. Tårtan med formen av ett C i mitten! Någon ville äta upp bananerna. Syrran fick hjälpa att blåsa ut. Inte lätt för en liten etta-pluttare. Paketöppning med koncentrationen på max. Lek med nya leksaker. På eftermiddagen började det att snöa. Riktigt mysigt, så de två små röda overall-trollen fick gå ut på tomten och leka av sig. Ett år med dig i våra liv! Vi ser fram emot ännu ett lilla, snälla, goa, dunderfina, rara unge!
Jag: Hur gick det för Casper på läkarundersökningen?
Niklas: Hahaha... läkaren frågade om Casper har börjat ställa sig upp lite lätt och hålla sig i bordskanter. Jag: AHAHAHAHA |
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|