Om ni undrar hur ni kan få tag på mina skålar och tallrikar med akvarellundersida så ska jag tala om det för er.
De finns nu att köpa på Zerazza.com Bra julklappar för nära och kära. Sidan är fullproppad med allt man behöver för hemmet. För lite mer information så är det här tillverkat av fint fältspatporslin. De är av restaurangkvalité och ska tåla bra mycket mer än t.ex. billiga IKEA tallrikar.
0 Comments
Nu måste jag bara få ge mig in i snökaos-debatten lite. Jag behöver nog mest bara få skriva av mig. Jag är nämligen så ofantligt trött på en viss typ av gnäll, och det är inte gnället över trafikkaosen som uppstår varje år när den första snön kommer. Det är något helt annat, nämligen gnället från norrlänningar. Varje år när det blir snökaos (för det blir det nästan alltid de en till två första dagarna när det snöar kolossalt mycket) så svämmar mitt facebook-flöde över av duktiga norrlänningar som gnäller över att Stockholmarna (eller Göteborgarna) eller någon annan stad där det är mer än 100.000 invånare inte klarar av den snömängd som de själva är så vana vid att ha halva tiden av året.
Vet ni vad? Kom ner en dag eller två och titta lite på trafiken. Då kommer ni med egna ögon se att det med eller utan snö faktiskt alltid är kaos. När det dessutom kommer en halvmeter snö så hinner inte plogarna få färdigt alla gator, trots att de är jätte många som är ute och röjer... för tja det finns lite fler vägar än en enda i Stockholm. Och vad ska man prioritera? Vägarna är ju smala och snön måste kastas undan någonstans. Ska man kasta den på gångbanan? Det finns ju ingen skog mitt i staden att skyffla ut den i. Så mängder av människor tvingas gå på körbanan. Jag promenerade hem från jobbet mitt i värsta kaosen och såg hur människor ändå försökte att hjälpa varandra när plogarna inte kom fram. Självklart finns det alltid stressade arga människor, men om man funderar lite så inser man att det inte går att göra så mycket. Man får hålla sig lugn, kanske lämna sin bil och gå hela vägen hem eller vänta tills plogarna har hunnit komma i kapp. Två dagar senare är man alltid i kapp, allt är snöröjt och framkomligheten ökar igen, (en liten gnutta). Vad var det jag läste igår av någon besserwisser Luleåbo?! "Jag kommer gärna ner och visar er hur man gör med snön." Ja snälla kan du inte göra det. Du kan få börja vid slussen och sen jobba dig inåt gamla stan. Det är om du ens kommer fram med din plog vill säga. För du är faktiskt inte ensam på gatorna. Nu har jag fått gnälla lite på gnället. Tack för mig! OBS! Varning för nörderi på hög nivå! I lördags var jag och Tessan och tittade på utställningen: "Kungliga brudklänningar" på slottet. Man fick se allt från inbjudningarna till detaljer som; skor, slöjor & brudbuketter och så klart, de fantastiska klänningarna. Här är Christian Diors skiss till drottning Silvias klänning. Silvias och Prinsessan Lillians rak, enkla 70-talsklänningar. Och Silvias berömda släp. Victorias klänning liknade Silvias på många sätt. Här är Per Enghedens skiss på Victorias klänning. Samt hennes bröllopsskor och väska. Madeleines pampiga Valentinoklänning såg ut så här på skissen! Och så här i verkligheten. Det är tydligen apelsinblommor som är broderade. Sofias klänning av Ida Sjöstedt såg ut så här på inledande skiss. Och så här i verkligheten! Det var verkligen kul att komma så nära och få se alla detaljer. Jag rekommenderar ett besök för er som inte varit och kikat. Utställningen pågår till den 12:e mars.
I morse vaknade man upp till en dyster verklighet. Niklas skulle flyga och jag skulle som vanligt ta mig in till stan och kontoret. Men vad upptäcker man? Det fullkomligt öser ner snö, spårvagnarna sitter fast i spåren, Trump har blivit vald till president i USA. Det känns nästan lite som att man har vaknat upp i en sagovärld. Det kan väl inte vara på riktigt ändå? ÅÅÅååååå jag var ju så nääääära att ta in mina fina pelagonier som överlevt så länge . Löven har inte ens fallit från träden än. Snön kom alldeles för tidigt. Jag fick hur som helst dra på mig täckbyxor, dunväst, vinterjacka och gummistövlar och sen promenera i snöovädret bort till tunnelbanan. Och vet ni vad! Kors i taket.... i dag var första gången någonsin som någon erbjöd sig att resa på sig för att jag skulle få sitta på den reserverade handikapps & gravidplatsen på den trånga vagnen. Jag blev så himla tacksam så jag tackade Nej till platsen, men berättade att det var väldigt snällt tänkt av henne.
Nu håller jag tummarna för att snön försvinner så att jag kan ta mig ner till Göteborg nästa vecka och framför allt så att vi kan flytta när det ska bege sig. I helgen skulle ju jag och Niklas ha en dateday hela dagen då vi skulle passa på att njuta av att vara barnfria. Men det började inte så bra då Niklas var fast i Kina. Tre plan blev inställda i rad så hans besked var hela tiden: "Nu kommer jag hem senare..och senare och senare." Tillslut blev det ingen dateday. Men han hann åka från Arlanda direkt till restaurangen vi hade bokat på kvällen. Så vi fick i alla fall en datenight! Dagen tillbringade jag istället med att bland annat titta på kungliga brudklänningar på slottet med Tessan, men jag tar det i ett annat inlägg. Dagen började hur som helst med en ansiktsmask för min del. Nora tittade på mig med stora ögon och sa: "Mamma, du måste tvätta ansiktet." Och så sprang hon in i badrummet och hämtade en handduk som hon hela tiden försökte torka mitt ansikte med. Det gick inte att förklara för henne att jag skulle se ut så för hon kontrade bara med: "Mamma du MÅSTE tvätta dig." När Niklas slutligen kom gick vi och tog en fördrink på Farang. Riktigt coolt ställe. Väldigt stort och högt i tak och god mat hade vi hört. Jag beställde en alkoholfri drink med mycket ingefära och chili i. Där kan vi snacka om drink med sting i. Vi bestämde oss för avsmakningsmenyn med 9 st rätter. Det var Asian fusion-mat så mycket koriander, chili och jordnötter i smakerna. Sååå gott! Efter maten var vi så mätta och belåtna så vi åkte direkt till hotellet där vi skulle få tillbringa natten. (Niklas föräldrar sov hemma hos oss och tog hand om Nora.) Nu är ju jag inne i en period där jag inte direkt sover det djupaste jag någonsin gjort. Jag vaknar rätt ofta trots att inget barn skriker. Men bara känslan av att sova på hotell och sen få äta god hotellfrukost var lyxigt nog. Så det blev en väldigt bra date ändå!
Här kommer lite mer design som jag ännu inte har visat upp ifrån min designmapp. Här hade jag ritat en ny gjutjärnsform som man ska kunna greppa tag i från sidan. Men ovanifrån och från andra vinkeln så ser det bara ut som en helt vanlig rund form utan några handtag. Denna ritade jag 2013... och hur kan jag komma i håg det undrar säkert ni? Jo därför att jag var nere i Kina och kollade på prototyper av detta och mådde så fruktansvärt illa då jag var runt 10 veckor gravid. Jag kunde knappt ens säga ordet: KINA på ett halvår efter den resan. Och fortfarande i dag när jag tittar på bilder eller pratar om det jag var med om så får jag en obehagskänsla som brusar upp i munnen. Precis som att jag är på väg att spy...haha vilken pärs! Jag tror att vi kom ganska långt med dessa idéer. Priset stämde till och med denna gången så fråga mig inte vad det var som gjorde att vi inte gick vidare. Det blev ännu en av många skisser till min samling istället. Och detta var ett försök till att rita en otraditionell gjutgärnsform. Någonting som inte liknar någonting som finns idag. Jag fick inspiration till dessa från papperstråg. Ni vet såna som man serverar korv med mos i på gatukök bland annat. Även dessa gick hem på idé-stadiet då nästan alla formar normalt sätt har handtag eller öron på kortsidor. Att ha dem på långsidorna var lite roligt och annorlunda.
Igår hämtade svärmor Nora på föris så att jag kunde få gå till den fina tesalongen på Svenskt Tenn.
(Jag fortsätter mitt suga-ut-allt-jag-bara-kan-av-stockholms-race) Det är så härligt att träffa Therese för vi är så himla lika. I går när vi satt och babblade så kom servitören och började prata med bordet bredvid och trots att servitören hade ryggen mot oss så kunde ingen utav oss koncentrera oss. Tessan började staka sig och fick tillslut inte fram ett ord och jag satte i gång att gapskratta helt hysteriskt av igenkänning. Jag får ofta skit av Niklas för att jag inte klarar av att lyssna på något samtidigt som jag ska formulera något annat. T.ex skriva ett sms samtidigt som han pratar. Det gååår inte. Han säger alltid: "Men du är ju tjej, varför kan du inte göra två saker samtidigt?" Men jag tycker inte att det är att göra två saker samtidigt. Jag kan göra hur många saker som helst samtidigt med mina händer. Men min hjärna kan bara lyssna på en konversation åt gången. Jag kan inte ens tänka mina egna tankar när någon annan pratar. Därför var det så himla roligt när jag förstod hur hon kände sig. Efter afternoon tea fikat tittade vi på alla dyra prylar. Vad sägs om en lampa för 72 000? Eller en liten minisoffa för 56 000? Man tyckte nästan att det var billigt när man hittade någonting för 300 kr. Om någon nu skulle få för sig att ge mig en present från just Svenskt Tenn någon gång så vill jag helst ha ljusstakarna i mässing. Bara så att ni vet! Det känns lite som att jag har landat igen. Det har varit så mycket att tänka på efter försäljning och köp av ny bostad.
Jag och Niklas hade satt upp en lista på kylskåpet (som blev till tre a4-sidor) med saker vi skulle fixa. Men nu känns det mesta löst. Vi har gjort allt ifrån att folkbokföringsändra oss (nu blir vi snart åter Göteborgare) till att byta tandläkare, MVC, BVC, Skaffat nya elavtal, ny hemförsäkring... herregud listan verkade aldrig sluta. Men nu är det gjort. Jag och min make ska på dateday i helgen då vi får barnvakt av svärföräldrarna och idag ska jag iväg och träffa Tessan. Bara en sådan sak lyser ju upp tillvaron. Jag har förresten blivit kontorets nye lunchscout. Varje dag frågar mina kollegor mig: "Vad och var ska vi äta idag Melissa?" Och anledningen till det är att jag har hittat så många nya lunchställen på sista tiden. Kanske är det mitt försök att krama ur det sista av Stockholm. Nu går vi igenom hela Sveavägen/Odenplan/St Eriksplan-områdena och det finns bra med ställen kan jag lova. Vad har ni för favorit? Tipsa mig så jag kan tipsa vidare. Jag: Du rör inte chipsen i skåpet nu. Det är mina survival-chips.
Niklas: Du och dina cravings alltså. Jag: CRAVINGS??? Jag skulle knappast kalla det craving när det är det ENDA JAG KAN ÄTA! Detta var några månader sedan, men tipset kvarstår ändå till alla partners därute. Don't go that way!!! Så här såg det ut när jag provade ut olika färger för undersidan av tallrikarna som jag designade tidigare i våras:
(Kom på att jag inte visat vilka färger som från början var påtänkta!) |
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|