Nora: Det finns ingenting som heter tjejleksaker och killeksaker.
Jag: Nej just det. Nora: Och killar kan också gilla rosa, precis som jag gör. Jag: Ja precis. Nora: Och man får ha på sig klänning även om man är kille. Jag: Exakt. Nora: Och alla får göra precis det man vill. Jag: Jepp. Hon dubbelkollar så att allt hon har hört och lär sig i skolan verkligen stämmer.
0 Comments
Casper: Jag vill inte sitta på den här sidan.
Jag: Men nu sitter ni där ni sitter. Vi är hemma om 3 sek. Nora: Okej då räknar jag till 3! 1.........2........3 Jag: Suck. Du är mer lik din far än du kan tro du. Vi sitter vid matbordet.
Nora: Jag vet. Du säger en bokstav och så ska vi säga något som börjar på den bokstaven. Jag: Okej.... E Nora: Epa-traktor. Jag och Niklas: Ahahahaha Casper (högt i affären): Cash, cash... min mamma jobbar på en bank.
Jag: Eh.. nej alltså det är bara en sång han sjunger. Expediten: Jaha? (ointresserad) Jag: Åt du något hemma hos xxx? (Noras kompis)
Nora: Nej, men xxx:s pappa frågade om jag ville ha lite juice och då sa jag att både min tandläkare och min mamma har sagt att jag bara får dricka juice på helgen. Jag: Men herregud Nora, varken jag eller tandläkaren hade vetat om du drack lite juice. Du hade kunnat göra det i hemlighet. Nora: Jag vet det, men jag valde ändå att säga sanningen. Jag: Nora vad gör du där uppe egentligen?
Nora: Nej det var inte jag. Det var Casper. Nora: Mamma, varför heter filmen Aladdin när den handlar om Jasmine?
Jag: Handlar den verkligen om Jasmine då? Nora: Men..hallå...JA!? Nora: Casper gillar mjölk och det gör inte jag.
Jag: Nej precis. Nora: Det är himla tur att vi är alla olika. Jag: Ehh.. ja det är himla tur. Nora: Och en del är lika och de trivs bra med det! Jag hör hur Nora och Casper leker:
Nora: Okej, jag går till jobbet nu. Hejdå, vi ses sen. Casper: Hejdå. Nora: Nu kommer jag hem igen. Har du också varit på jobbet eller? Casper: Nej jag har varit hemma. Nora: Jaha, du jobbar hemifrån! Jag ska köra en bensin-bil för första gången på ett halvår.
Här får ni hänga med i mina tankegångar när jag ska köra den. Jag sätter mig och väntar. Jag: Hallå... bilen? Ingenting händer. Jag: Bilen, varför startar du inte? Jag sitter ju här redo. Ingenting händer. Jag: Varför händer ingenting? Jag tränger bort tanken på att ringa Niklas och fråga. Jag: Aha..man kanske måste vrida om nyckeln? Bilen bokstavligen brummar igång. Jag: Men herregud vad det låter. Är det något fel på dig bilen? Kom igen..kör? Men vad är det NU? Jag tittar runt på alla miljoner knappar som finns i bilen. Jag: Herregud, har en bil alltid haft så här mycket knappar och rattar och vred och spakar. Jag blir helt vimmelkantig. Var ska jag börja? Aha.. handbromsen... men gud heter det ens handbroms?! Det känns sååå 90-tal på något vis... okej nu kör vi. Ingenting händer. Jag: MEN VAD NU? Hur mycket grejer ska man göra för att "bara" starta egentligen? Okej man måste växla också. Jag bakar ut, ingenting piper, ingen varning när jag är 2 mm från stenmuren, jag måste VRIDA huvudet för att titta bakåt. Ingen kamera finns. Efter fem minuter kommer jag äntligen ut på vägen. Jag: AAAAHHH.. man måste bromsa också. Herregud, det gäller att vara med när man kör nu. Jag slår mig själv i ansiktet med handflatan som att jag liksom inte får tänka på annat när jag kör. Jag: Melissa, koncentrera dig nu. När jag stannar bilen inser jag att jag måste skärpa mig och kolla så att jag inte glömmer något. Jag: Hm, man kan inte bara gå ut och smälla igen dörren. Jag måste säkert trycka på något. Just det växeln, handbromsen, motorn. Guuud, hur kunde man stå ut med ALLT detta? Det tar ju såååån tiiiid! Jag går ur bilen och börjar gå. Jag: Det känns som att jag kan ha glömt något. Jag tittar bakåt på bilen. Jag: Just det ja.. låsa gjorde man ju också alltid. Hela den här historien är helt sann. Och rätt skrämmande hur snabbt man vänjer sig vid en bil som gör allt jobb åt en. |
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|