Mina kära vänner... det är dags att wrappa up (som man säger på svengelska) resan som jag har skildrat i ett par dagar nu. Vi var i Indien i hela fem veckor! Det är rätt lång tid för att vara på resande fot. Men jäklar vad vi har sett och upplevt kulturen på nära håll med människor, maten och alla sevärdheter. Och vilken utveckling man har genomgått själv. Från den där totala chocken då man bara ville sitta på sitt hotellrum och gråta till att man knappt ens ville lämna landet. Indien var en viktig och lärorik resa och jag tror inte det är en slump att människor som vill hitta sig själv (tänker t.ex. på boken: Eat, pray, live) åker hit. Personligen tycker jag att den här resan har gjort mig starkare. Jag tycker sällan att saker är jobbiga, jag klagar inte jätteofta över små problem, och jag brukar ofta tänka allt löser sig till slut. Jag avslutar här med lite bilder som vi tog emellan resorna. Lite på vardagen, lite på indierna, lite på livet helt enkelt.
0 Comments
I Manali stannade vi för lite äventyr. Bland annat så vandrade vi högt upp i bergen. För att ge er lite känsla om hur högt det var så kan ni tänka att: Europas högsta berg Mont Blanc är 4800 m över havet. Här i Himalaya vandrade vi bland berg som var 5-6000 m över havet och då var det inte ens några kända berg! Vår guide bokstavligt talat flög upp för bergen, och vi som inte var vana vid den tunna luften, flåsade som om vi sprang ett maraton bakom honom trots att vi gick riktigt långsamt. Som tur var gjorde vi en massa pauser och vandrade i vår takt.
Vi ville egentligen besöka Kashmir också (som inte låg så värst långt ifrån Manali), eftersom det sägs vara en av världens vackraste platser, men svenska UD rekommenderade inte Svenskar att åka till området just då, så vi avstod helt enkelt. Ni ser nedanför hur smala och dåliga vägarna var, och i Kashmir var det extremt hög risk för jordskred. Om man blev fast uppe i bergen kunde man vara fast i flera dagar innan man blev räddad och den risken ville vi inte ta. Vi provade istället på Paragliding nedför en dal. Man skulle springa nerför en backe tills fötterna släppte och man svävade iväg. Ni ser nedanför vad nervös jag såg ut under hela färden...haha Nere i dalen provade vi också på rafting för andra gången. (Vi har raftat i Nya Zealand innan.) Jag och Niklas höll på att skratta ihjäl oss åt de indiska kvinnorna som satt i mitten av båten med sina finaste glitter-saris och tusen guldarmband på armarna och tjöt varje gång de fick lite vatten på sig. Jag hängde utför kanten med paddeln i högsta hugg och paddlade tillsammans med männen. Undrar vad de tänkte om mig där och då! Och reseberättelsen i Indien fortsätter...
Min favoritdel av hela resan var när vi begav oss uppåt landet till Himalaya. Visserligen var det en lååång bussresa på 14 timmar uppför bergen på smala vägar och EN Bollywoodmusikvideo på repeat på den knastriga TV:n som tydligen inte gick att varken stänga av eller sänka ljudet på. (Jag är säker på att vi hade kunnat dansa precis den där dansen och någon väckte mig och Niklas mitt i natten.) Men..hur jobbig än resan dit må ha varit så var luften frisk och härlig när vi anlände. I Dharamsala (som förövrigt bubblade av bra energi) lever nästan bara en massa munkar. För första gången på flera veckor var det ingen som drog och slet i oss. Munkarna bryr sig inte om ägodelar. Jag tror till och med bara att de får äga ett visst antal produkter. (Jag kan ha fel här.) Här sitter Nepals regering i exil eftersom Kina anser att Nepal tillhör Kina. Och de buddistiska munkarnas ledare Dalai Lama bor här stundtals. Jag hade såklart hoppats på att träffa på honom uppe på ett berg. Men alla munkar såg likadana ut så jag är inte säker på att jag hade känt igen honom. Nåväl..vi fick i alla fall lämna ett meddelande till mister ledaren. (Se nedan vad vi skrev till honom.) Förutom att prova en helt ny matkultur, vandrade vi i berg och besökte en massa tempel och tittade på munkarna som satt och bad eller läste mesta delen av tiden. Budskapet i staden var i alla fall tydligt: BEFRIA NEPAL! (Med fred) Förutom att besöka Dharamsala så besökte vi även staden Shimla. Här var de vanliga indierna tillbaka med sina familjer. Vi besökte aptempel där apor levde fritt bland människorna. Vi fick lära oss att inte le med öppna munnar och visa tänderna. Något som jag visst gjorde hela tiden. Så jag fick en massa arga apor efter mig. Vi var även en sväng förbi Manali som är lite av en extremsports-stad (Undrar varför Niklas ville åka dit!) Där gjorde vi andra spännande saker. Men det tar vi i nästa inlägg. För att åka hem igen till Chandigarh och nybäddade sängar och ölen och den färska mangon så tog vi "leksakståget" tillbaka. Det kallas så och ni ser säkert varför (längst ner). Vi fortsätter väl turen i Indien här på bloggen. Jag har en massa kul grejer på gång, men tyvärr ingenting jag kan visa upp riktigt än. Så vi går tillbaka i tiden så länge. Vi hade inte bokat så mycket hemifrån Sverige mer än resan till och från Indien. Tanken var att vi skulle känna efter och kolla runt innan vi bokade exakta destinationer. Vi trodde väl att vi skulle vara i New Delhi i en vecka, men efter två dagar pallade vi inte mer och bokade inrikesflyg till Goa. Eftersom det var, som jag tidigare skrivit, nästan 50 grader såg vi fram emot pool och strandbad. Ni som känner mig vet att jag väldigt sällan svettas. Och så här såg jag ut hela tiden i Delhi. Det forsade ut ur porerna på oss. Äntligen bort från storstaden och inlandet och ut till kusten tänkte vi. Men vi glömde hur stort Indien var. Så när vi kom fram till Goa var det regnperiod och knappt mer än 20-25 grader. Men vi deppade inte för det. Att få komma bort från chocken och bort från alla nyfikna människor var så skönt. Goa är ju en turiststad så här var de mycket mer vana vid utlänningar. Himlen var konstant grå med megastora moln och när som helst under dagen kom jätteskurar. Vi försökte anpassa oss och åkte på lite utflykter. Vi besökte t.ex. en kryddträdgård, vi åkte buss, vi badade, vi shoppade och varje dag åt vi majskolvar med salt och lime. Maten var för övrigt fantastiskt god var vi än käkade i Indien. Det var mycket olika grytor och allt smakade sååå gott. En gryta (eller curry) kostade runt 10 kr (!!!) och ofta delade vi för de var så stora. Det ni!
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mina känslor när vi först landade i New Delhi. En chock är nog det bästa jag kan komma på att säga. Det liknade ingenting jag sett i hela mitt liv. (Och förmodligen ingenting jag någonsin kommer att uppleva senare i livet heller.) Det fanns inga trottoarer, man fick gå mitt i gatan bland bilar, cyklar, kossor och tuk-tuks. Det var svårt att andas för all sand och avgas som låg i luften. Det var nästan 50 grader varmt (eller 48 i skuggan!) ALLA glodde eller följde med, eller började prata eller tog kort. Jag kände mig som ett UFO rent ut sagt. För att inte väcka så mycket uppmärksamhet (eller bli rånad) hade jag de fulaste kläderna jag ägde, en bucklig midjeväska under t-shirten (tur att man inte har en modeblogg). Jag råsvettades och var högröd i ansiktet, på helspänn från morgon till kväll och stundtals faktiskt livrädd. Som tur är kostar det bara 100 kr att ha en egen privatchaufför som kör en vart man vill och väntar på varje plats under en hel dag. Detta gjorde att vi ganska snabbt kunde dyka in i bilen som alltid var i närheten om vi kände oss extra utsatta.
Vi funderade (när vi var hemma i Sverige) om vi skulle ta oss till Mumbai (Bombai) och Calcutta också. Men efter en dag i New Delhi så pallade vi helt enkelt inte. Det var nog så påfrestande för en livstid. Hur som helst i New Delhi besökte vi regeringsbyggnaden (största grindarna jag sett) Där finns också Gate of India (Triumfbåge), Det vackra Lotuspalatset (som har samma arkitekt som operahuset i Sydney och det syns!) Vi fick även se palatsen uppifrån luften när vi sedan flög vidare till Goa. Annars handlar ju New Delhi ganska mycket om Gandhi. Har ni inte sett filmen om Gandhi så förstår jag inte vad ni väntar på? Det är en av mina favoritfilmer. Vi besökte Gandhis grav, kollade in hans hem och gick i hans sista fotspår innan han blev skjuten. I övrigt besökte vi lite tempel, Red Fort som är byggt på 1500-talet t.ex. Och tvättade oss i heligt vatten. Nu är jag trött på alla mörka, halvsuddiga vinterbilder. Jag är ju en sommarmänniska av rang dessutom. Niklas muttrade lite surt i går: "Är du nöjd nu Grinchen när snön är borta?" Och jag måste säga att Ja, det är en bra start i alla fall. Jag tänkte faktiskt gå tillbaka i tiden ganska rejält nu, närmare bestämt 6 år, och visa lite bilder från vår Indienresa. Vi har ju så mycket bilder därifrån och jag har egentligen aldrig visat dem här på bloggen ordentligt.
Eftersom det är så mycket bilder så delar jag upp det i städer eller områden som vanligt. Jag börjar med "Gyllene triangeln" Som helt enkelt är en triangel mellan New Delhi, Jaipur och Agra. Den här resan är full med vackra sevärdheter, byggnader, tempel, murar, utsiktsplatser osv. I Agra ligger t.ex. Taj Mahal som nog är den coolaste plats jag någonsin varit på. Vi var där omänskligt tidigt på morgonen för att slippa allt folk och få se soluppgången och DET kan jag verkligen rekommendera. Niklas säger alltid när han tittar på bilderna: "Vet du hur svårt det är att få till sådana här bilder vi har här? Helt folktomt. Det är knappt ens möjligt. Det vimlar normalt sett av folk." Jaipur kallas också för den rosa staden eftersom alla byggnader är rosa. Där ligger också det vackra rosa vindpalatset. I Staden Pushkar finns mängder av pilgrimer. Det är en helig stad som varje år besöks av mängder av Hinduer. Det sägs att vattnet är heligt så de vallfärdar hit för att bada. De ligger också omgärdat av öken så här red vi på en riktig kameltur. (Den var lång!) Övriga saker vi såg var: en gigantisk trapp-brunn, Indiska muren (Som kinesiska muren fast i Indien), en massa indier, en massa trafik och en massa indiska maträtter. Här kommer ett litet urval från The Golden Triangle: (Första bilden ringar in alla platser vi besökte totalt) Jag lyssnade på en podd häromdagen där två tjejer diskuterade vilket som var deras mest exotiska resemål. Båda två var helt överens om att det var New York och då började jag tänka lite. Jag har varit där både på hösten och på sommaren..och visst det är en jättecool stad. Men exotiskt? Nej det skulle jag verkligen inte beskriva New York som. Då började jag fundera lite på MITT mest exotiska resemål. Ett av dem är ju definitivt Indien. Men även Tokyo, Kina, Kenya, Nya Zeeland och Las Vegas skulle komma upp på den listan. Men efter en funderare på vilken plats som skulle komma etta på listan så tror jag banne mig att jag skulle säga Nord Norge. Jag var där en sommar för några år sedan och jobbade. Renar sprang på gatan, det var snötäckta berg och kristallklart vatten. Vi bodde på olika platser med utsikter som var LÖJLIGT coola. Och eftersom man tyvärr vande sig efter ett tag så förstod man nog inte alltid hur hisnande vackert det var. Vi passerade polcirkeln, var ända uppe vid Nordkap (Världens mest nordliga punkt). Om ni har varit allra allra högst upp i toppen av Sverige (jisses vad högt upp) kolla då på en karta och se vad mycket mer av Norge det finns ovanför oss. Hur som helst, vi besteg en massa berg och höga punkter, hade snöbollskrig, hälsade på samerna och bodde i världens mest nordliga stad. Det var ett helt galet roligt gäng med både svenskar och Norrmän. Och tja.. ta en titt på bilderna så slipper jag säga så mycket mer: (PS detta var på tiden innan man ens hade iphones. Så min digitalkamera är ju som ni förstår inte den allra bästa)
Tidigt på morgonen började det. Vi skulle samlas redan kl. 9.00 utanför templet. Jag hade på mig en klänning från Greta i en helt fantastiskt fin siden. Den skrynklar inte när man viker i hop den och har med i resväskan och den har ett otroligt vackert fall. Jag kan verkligen tipsa om det märket. Jag köpte min på en utförsäljning av deras provkollektion (där alla klänningar är i storlek S) Annars är de tyvärr rätt dyra. När brudgummen var på plats skulle han kläs upp och rida fram på en vit häst. Efter en slags ritual i templet där man gav varandra gåvor var det dags för frukost. Den gula färgen visar förresten att vi tillhör brudgummens sida. Efter frukosten var det dags för brudparets inmarsch i templet. Jag satt långt bak så att Nora skulle kunna springa runt utan att störa så jag såg hur många som droppade in under hela ceremonin. Några kom precis i slutet. Totalt blev det ca 500 personer. Kvinnorna satt på ena sidan... ...och männen satt på andra sidan. De gula näsdukarna representerar brudgummen sida och de röda representerar brudens sida. (Fråga mig inte vad den gröna och de blåa står för?) Alla ville ta bilder med brudparet. För att få en bild lade man några sedlar i knät på dem och sedan posade man. De riktiga presenterna (pengarna) lades i en låda. Här jobbar man alltså med cash och inte med traditionella gåvor. Sedan var det fest och utanför photoboothen hade det laddats upp med attiraljer. Efter förrätten gjorde brudparet entré med buller och bång... ...och gick direkt på tårtan. (Varmrätten åts mycket senare efter en massa och åter massa dansande. Helt klart annorlunda, men ack så trevligt bröllop.
Anledningen till att vi åkte till England överhuvudtaget var ju för att vi skulle på bröllop. Mitt första indiska bröllop. Man har ju hört många historier om pampighet och fester som aldrig tar slut. Är det verkligen så? Tja..pretty much. Förmodligen var det fest hela veckan, men vi var ”bara” med under två dagar. Dagen innan själva vigseln var det fest för bara brudgummens sida. En liten tillställning med ”bara” ca 100 personer. Det var massa mat, musik och fri bar. Vi fick hennamålningar på händerna och lite olika ritualer utfördes på brudgummen.
Vi hade fått kostym som klädkod, men vi såg folk i jeans och flipflops så det var ganska blandat och kaosartat ( i riktig indisk anda). Det blev ingen jättesen kväll. Bröllopet skulle ju äga rum dagen därpå… |
Kategorier
All
Arkiv
June 2022
|