Himalaya

Och reseberättelsen i Indien fortsätter...

Min favoritdel av hela resan var när vi begav oss uppåt landet till Himalaya. Visserligen var det en lååång bussresa på 14 timmar uppför bergen på smala vägar och EN Bollywoodmusikvideo på repeat på den knastriga TV:n som tydligen inte gick att varken stänga av eller sänka ljudet på. (Jag är säker på att vi hade kunnat dansa precis den där dansen och någon väckte mig och Niklas mitt i natten.) Men..hur jobbig än resan dit må ha varit så var luften frisk och härlig när vi anlände. I Dharamsala (som förövrigt bubblade av bra energi) lever nästan bara en massa munkar. För första gången på flera veckor var det ingen som drog och slet i oss. Munkarna bryr sig inte om ägodelar. Jag tror till och med bara att de får äga ett visst antal produkter. (Jag kan ha fel här.) Här sitter Nepals regering i exil eftersom Kina anser att Nepal tillhör Kina. Och de buddistiska munkarnas ledare Dalai Lama bor här stundtals. Jag hade såklart hoppats på att träffa på honom uppe på ett berg. Men alla munkar såg likadana ut så jag är inte säker på att jag hade känt igen honom. Nåväl..vi fick i alla fall lämna ett meddelande till mister ledaren. (Se nedan vad vi skrev till honom.) Förutom att prova en helt ny matkultur, vandrade vi i berg och besökte en massa tempel och tittade på munkarna som satt och bad eller läste mesta delen av tiden. Budskapet i staden var i alla fall tydligt: BEFRIA NEPAL! (Med fred)
     
Förutom att besöka Dharamsala så besökte vi även staden Shimla. Här var de vanliga indierna tillbaka med sina familjer. Vi besökte aptempel där apor levde fritt bland människorna. Vi fick lära oss att inte le med öppna munnar och visa tänderna. Något som jag visst gjorde hela tiden. Så jag fick en massa arga apor efter mig.

Vi var även en sväng förbi Manali som är lite av en extremsports-stad (Undrar varför Niklas ville åka dit!)
Där gjorde vi andra spännande saker. Men det tar vi i nästa inlägg.

För att åka hem igen till Chandigarh och nybäddade sängar och ölen och den färska mangon så tog vi "leksakståget" tillbaka. Det kallas så och ni ser säkert varför (längst ner).