Dumma cykel

Glöm allt det där fantastiska som jag skrev i förra inlägget om att börja dagen med en cykeltur.  Fy f-n för att cykla säger jag bara. Cykelskrället ska såklart alltid jäklas och nu är det andra morgonen denna vecka som jag får kedjehopp. Den här gången hade kedjan hoppat av vid det stora hjulet vid pedalen så jag kom inte åt att hänga på den. Oljig och frusen vände jag upp och ner på skrället och försökte peta in min fingrar under kedjeskyddet. Jag var nästan nära att börja skruva loss skyddet med hjälp av en nyckel...men då precis lyckades jag (tack långa fingrar). Snoret rann eftersom jag hade stått framåtlutad. Jag var genomfrusen efter att ha väntat på broöppning (ja det var det idag också till råga på allt) och haglet piskade i ansiktet som nålar samtidigt som det blåste från sidan. Jag måste hålla med Niklas lite om vad han sa till mig när vi precis hade träffats.

Niklas: Vet du varför jag tycker om dig så mycket?
Jag: Nää?? (tänkte: bringt it on, bring it on)
Niklas: För att du är inte så typiskt tjejig.
Jag: Va?
Niklas: Nej, du är mer som en snygg killkompis liksom.
Han tyckte nog att han hade gett mig världens komplimang, men det tyckte inte jag.

Nu när jag står här på jobbet barfota med mina blöta strumpor på elementet, svarta naglar från oljan och håret helt blött kan jag inte annat än att tacka fan för det!
För fram kom jag i alla fall.