I väntans tider

Jag har haft en helt fantastisk graviditet (fram tills nu). Förutom att jag mådde lite illa i början så spydde jag aldrig (fick bara kräkreflexer). Har inte haft en endaste foglossning, inte känt något som har gjort ont. Jag har haft aptit men inte överdrivet, jag har sovit hur gott som helst (gör fortfarande), har aldrig gått upp på natten för att jag måste kissa, har kunnat vända mig lätt i sängen, har inte känt att graviditeten har hindrat mig från att göra något jag har velat göra. Jag har varit med överallt, gått snabbt och raskt om lunkandes gravida på stan, cyklar fortfarande ett par sträckor varje dag och har aldrig känt mig särskilt stor eller klumpig. Jag har helt enkelt mått fantastiskt.

MEN sen värmen plötsligt slog till sa det pang och hela jag blev som en ballong.
Jag kan knappt böja fingrarna, inte vifta på tårna, mina ben och vader är så feta att jag knappt kan sätta mig på huk längre, och mina fotknölar har försvunnit under ett lager av hud och vatten. Jag känner mig som en michelin-gubbe som väntar på att få explodera. Jag använder stödstrumpor, sitter med fötterna i högläge dagarna i ända och har fossingarna i iskallt vatten VARJE dag. Men det hjälper inte.

Fick tips att börja dricka fänkålste för att driva ut den onödiga mängd vatten jag har i kroppen. Så jag rullade bort till hälsokostaffären (blev säkert omsprungen av några gravida på vägen) och införskaffade teet med snyggaste förpackningen. Nu ska vi se om detta hjälper något! Håller tummarna (eller ja..mentalt i alla fall..kan inte böja dem riktigt)

Vart har fotknölarna tagit vägen? Ingen som vet, ingen som vet!