Igår fick jag en jättefin komplimang av Niklas när han sa att jag alltid lagar så god mat när jag väl lagar mat. Han tyckte att jag alltid är så kreativ som aldrig använder recept, men ändå kan komma på så många olika och goda rätter. Och det är väl sant på ett sätt, för när det gäller att använda fantasi i matlagningen så är jag i mitt esse...MEN och det är ett ganska stort men. Jag klarar tydligen inte av de enkla vardagliga sakerna som alla andra klarar av. Jag pratar om att skära bröd, koka ägg eller som nu värma vitlöksbröd i ugnen. Idiotsäkert kan man tro, men oj så fel ni har. Jag lyckades få det djupfrysta brödet alldeles svart och skrovligt på utsidan och helt stenhård och iskall på insidan. Som om det inte var nog strömmade det ut svart rök när jag öppnade luckan och så brände jag ovansidan på handen ganska rejält när jag skulle stoppa in handen för att plocka ut brödet. Nu sitter jag med brännsår och funderar på varför livet är så konstigt!
Den här bilden tog Niklas med sin telefon och la ut på FB samtidigt som han skrev: "Hur är det fysiskt möjligt att skära snett i två ledder?" Behöver jag säga att han och hans kompisar hade jättekul när de kommenterade den kvällen?
