Produktdesign

Jag kollade igenom mina gamla mappar och titta vad jag hittade. Ett Produktdesign-projekt från min utbytesperiod i Montréal. Här kan man verkligen följa alla stegen. Skissprocess-Utvecklande av skisser och ide-3D skisser- Prototyp från 3D printern Z corp- utvärdering och vidareutveckling-Ny 3D skiss- Ny prototyp i MJM-finjustering av detaljer-Klar modell!

Det här var ett av mina helt klart svåraste projekt någonsin. Inte för att produkten var särskilt komplicerad-tvärtom den blev väldigt enkel just p.g.a omständigheterna. Från början var vi tre personer med i projektet. Jag som kan engelska och pyttelite franska, en tjej som kan franska och pyttelite engelska och så en kille som kunde både engelska och franska flytande och som medlade väldigt bra mellan oss. Grupparbetet flöt på bra. Vi skissade, var kreativa och använde oss av våra väldigt olika erfarenheter i brainstormandet. MEN så hoppade killen av. Han slutade dyka upp på lektionerna och plötsligt var det bara vi två tjejer kvar. Jag pratade med den mest enkla bäbisspråks-engelska jag kunde och använde kroppsspråk, penna, papper och charader. Hon skakade på huvudet och gjorde precis samma sak på franska åt mig. Till redovisningen var jag nervös. Vi kunde inte förklara för varandra vad vi skulle prata om så det var bara att köra. Om vi pratade om samma saker eller hoppade i den kronologiska ordningen visste vi ju inte. När det var dags att gå upp inför klassen var jag nervös. Jag är en väldigt ambitiös och ordningsam tjej som gärna vill ha allt förberett in i minsta detalj när jag redovisar, men det var ju omöjligt nu. För första gången någonsin ställde jag mig upp och improviserade, lät henne tala lite, fortsatte att improvisera, lät henne tala och sen tittade vi på varandra och höll andan. Vad hade vi sagt? Hade vi upprepat allt flera gånger? Hade vi fått fram allt vi behövde säga? Klassen var också tysta i något som kändes som en evighet. Sen kom den som en explosion. Applåderna! I mina öron var det den ljuvligaste musiken jag någonsin hört. Vi båda drog en suck av lättnad, tittade på läraren (professorn) han nickade och såg nöjd ut. Herregud var det ens möjligt?