Sista veckan

Nu ska ni få höra hur min sista vecka i Stockholm har varit. Jag är medveten om att det låter hysteriskt, men det är också därför jag har tagit resten av december ledigt nu för att vila ut.

​Sön: Niklas sticker ner till Gbg med en fulllastad bil (med sköra prylar som man inte vill låta flyttfirman göra sönder) för att ta emot nycklarna till huset. Han går igenom hur allting funkar samt släpper in hantverkare för att börja renoveringen. Hemma börjar Nora bli varm och gnällig. Feber på G som jag låtsas om att jag inte märker.

​Mån: Niklas åker hem igen till Sthlm, bilen pajar..han åker och lämnar in den. Vi hoppas att den ska bli klar tills vi ska ner igen om en vecka. Tvärbanan slutar plötsligt att gå precis när jag ska hem i rusningstid så jag får promenera hem från jobbet. Jag som redan är väldigt sen, vill inte komma försent till föris utan halvspringer/joggar med magen guppandes från sida till sida hela vägen. Nora är inte varm längre men har börjat hosta något hysteriskt. Hostar hela natten. Jag sover nån timme tops.

​Tis: Niklas åker till Kina med jobbet, Jag kan inte gå av träningsvärk mellan benen. Nora har avslutning på föris med Luciatåg som jag såklart måste gå och titta på. Föris har placerat det strategiskt mitt på dagen så att man måste ta hem barnen tidigare. Jag får stressjobba hela kvällen för att komma ikapp. Jag försöker resa mig upp från soffan, det går inte jag har fastnat i halvsittandes läge.

​Ons: Som en räddning kommer Noras farmor upp med tåg från Säffle för att hjälpa mig att hämta Nora så att jag kan jobba klart med katalogen som det är deadline på samma eftermiddag. På kvällen går inte tvärbanan (igen). Uppfylld av visdom från föregående gång tar jag en Taxi hem.

​Tors: Sista MVC besöket i Sthlm. Jag hör mig själv säga att jag inte ska stressa mer nu. Jag vet att jag ljuger. Jobb, jobb helt slut, stupar i säng och sover som en stock..ja i alla fall mellan gångerna som Nora vaknar. Hon hostar fortfarande, men är i alla fall feberfri.

​Fre: Sista dagen på Kontoret. Packar i hop allting och tvingar min kollega som ska köra mig hem med packlådorna att åka liiiite tidigare hem för att jag ska kunna plocka upp Nora vid rimlig tid. Niklas kommer hem sent på kvällen, också helt slut från resande och jobbande nonstop.

​Lör: Vi gör det sista i lägenheten, plockar ut spik och skruvar ur väggarna och petar ut alla barnsäkerhetsknappar ur eluttagen. Niklas säger: "Sätt dig ner och vila lite." upprepade gånger. Jag sätter mig ner, men känner inte att jag vilar så jag ställer mig upp igen.

​Sön: Färdiga! 100 packlådor står uppradade längs väggarna. I morgon kommer flyttfirman.

Är inte dessa bilder tillfredställande? Detta kallar jag för packningsperfektionism. Eftersom vårt showroom fylldes med nya prover nyligen tog jag tillvara på precias allt emballage jag kunde norpa åt mig. Dessa passade ju perfekt!!