Stuff

Jag vet att jag säger det hela tiden..men nu var det verkligen sista kraftansträngningen jag hade tänk att göra innan födsel. Jag var på inspirationskväll med 4good-nätverket på China Teatern i går. Funderade länge på om jag orkade gå och bestämde mig till slut för att jag faktiskt orkade. Jag vet inte om det var mina gravidhormoner som spökade eller om detta var den sorgligaste inspirationskvällen någonsin..men istället för en massa skratt som det brukar vara så satt jag bokstavligen och bölade kvällen igenom. Jag svettades som en gris för det var så varmt i lokalen och tårarna bara rann. Det var en tjej som gjort fem organtransplantationer som berättade om hur det kändes att vara på "väntlistan" och inte kunna veta om man ska få leva eller dö, en kille som bott på flyktingförläggningar, blivit misshandlad av sin pappa och som förklarade hur viktigt det är att känna kärlek istället för hat om man verkligen vill finna lycka med livet. Och så var det kvinnan som hade förlorat sin man och två av sina barn i Tsunamin 2004, och som på frågan: "Hur överlever man en sån tragedi?" Bara kunde ge svaret: "Det gör man inte, man överlever inte sina barn. Man dör själv och så återföds man som en annan person." Mina tårar bara rann och rann och när jag äntligen kom ut därifrån och fick frisk luft så kunde jag börja andas normalt igen. Kanske inte helt optimalt för en höggravid att gå och lyssna på sånt här..men oj så nyttigt!

Nää..nu blir det inga fler tillställningar. Nu blir det vila och lugn och ro. Här är min goodiebag förövrigt. En av de sämre, men vad gör väl det när man är frisk och nöjd med livet?

Bara denna duschkräm som såg intressant ut..men kom igen..flaskan!!. Är den jättebillig att producera, eller varför gör alla företag så dumma, svåröppnade flaskor?

Fick två presenter till när jag kom hem. En vetepåse att värma i micron. Jag har alltid haft en för mensvärk, onda stela leder, kalla vintrar eller för att linda annan smärta. Men jag slängde nyligen min påse då jag bränt den lite för länge. Niklas köpte en ny fin lila till mig. Tänkte att den kanske skulle kunna hjälpa mig sen när jag får värkar?

Och så kom denna på posten. Min födelsedagspresent: En jättefin klocklåda med fack och kuddar åt 10 klockor. (Jag höll tyst om att jag har fler än 10 till Niklas) De övriga är ändå inga fin-klockor utan sportklockor, lite färgglada byt-efter-humör-varianter..så de får ligga kvar i sin huller-om-buller-låda.

Det här blev ett väldigt djupt och samtidigt ytligt inlägg. Men jag tror att vi behöver båda delarna.
För att orka behöver vi ytlighet och för att finna mening behöver vi djup. Nu ska jag sluta babbla och gå på toa. Bebisen trycker så mycket på urinblåsan att jag numer bosatt mig fem meter från toaletten.