I går åt jag surströmming för första gången någonsin i mitt liv. Någon gång ska man göra det också. När vi öppnade burkarna trodde jag inte mina ögon, eller rättare sagt: Jag trodde inte min näsa. Jag tänkte: "aldrig att jag kommer att äta det där." Man fick ju backa några steg för att inte känna den värsta stanken. Men efter ett litet tag när allt annat gott hade serverats började jag att vänja mig. Man åt det inte som jag trodde att man skulle äta det. Vi fick en grundlig genomgång av Peter Norrlänningen hur man skulle ta bort alla ben och dela upp den i en massa små små bitar. Sen smörade man ett hårt tunnbröd, hade på sallad (var tydligen bara för veklingar, men jag gillar ju sallad) mosad potatis, lök, fisken, gräddfil och avsluta med ett till hårt bröd ovanpå. Det var som en gigantisk macka. Och när man åt det så fick man ju bara en salt smak i munnen när man kom åt en liten, liten fiskbit. Jag kan faktiskt rekommendera er att prova...MEN öppna för guds skull inte burken inomhus, och sitt ute och ät!
